Husdrömmar med knorr

Jag har ett nytt favoritprogram! Nämligen brittiska Grand Designs på Netflix. Man får följa människor i Storbritannien som förverkligar sina husdrömmar och det är ljuuuuuuvligt att titta på.
 
Jag har dock börjat förutse själva framtagandet av husen för det följer alltid samma mönster. 
 
Ungefär så här:
 
• Familjen meddelar sin budget på 600 000 pund och redan innan dom har gjutit grunden till huset vet man (jag) att budgeten kommer spricka med minst det dubbla. 
 
• Programledaren visar ritningen till familjens hus vilken alltid innehåller minst två byggmaterial och en planlösning som världen aldrig tidigare har skådat. 
 
• Programledaren går igång på den icke tidigare upptäcka planlösningen och använder ord som "beautiful", "genius" och "contemporary" minst fjorton gånger.  
 
• Familjen meddelar tridsfristen för bygget vilken av oklar anledning alltid är 10 månader.
 
• HAHAHAHAHA! 
 
Bitch please, säger tittaren (jag) och plussar på ytterligare två år. 
 
• Bygget kör igång. 
 
 
 
 
Snabbare än programledaren hinner stöna "contemporary" stöter bygget på patrull i form av något som inte ens ett licensierat medium hade kunnat förutspå. 
 
• Byggfirman hade inte kalkylerat med motstånd och går i konkurs. 
 
 
 
 
• Allt står still. 
 
• Ingen vet hur bygget ska fortskrida. 
 
• Frun i familjen känner hopplöshet och säger ett sanningens ord om sin makes orimliga fixering kring husbygge. 
 
 
 
 
• Mannen hör inte frugans kritik för han har nämligen börjar jobba dubbla skift för att ha råd med taket. 
 
• Programledaren konstaterar att bygget nu är försenat med två år. 
 
• Familjen får själva rycka in och putsa väggar. 
 
• Bygget blir klart mot alla odds. 
 
• Programledaren frågar ledande om familjen höll budgeten?
 
• Familjen tvingas medge felbudgetering och extra lån. 
 
 
 
 
 
• Jag visste det! Eller jag menar I KNEW IT! utropar tittaren (jag). 
 
• Trots snäv budget och överbelåning tycker familjen att det är rimligt att installera en specialbeställd och totalt opraktisk diskbänk som kostar mer än alla tre badrum tillsammans. 
 
• Den utbrända och utblottade familjen konstaterar att dom ändå är nöjda med sitt hus. 
 
• Programledaren säger något i stil med "totally worth the job".
 
• Tittaren (jag) känner sig föga övertygad. 
 
Slut. 
 

Spårade världsrekord

När jag var liten handlade Guinness rekordbok om världens längsta personer, världens kortaste personer, världens snabbaste djur och sånt där. 
 
Dagens Guinnessböcker behandlar en del mer... Speciella rekord. 
 
I den senaste boken som barnen fått finns det ett rekord som heter: Längsta sträckan att släpas av en häst (helkroppsbrand).
 
 
 
 
Helkroppsbrand inom parentes, ja. 
 
Alltså, är det bara jag som tycker att världsrekorden börjar spåra ur? I alla fall lite? 
 
Men det här med att vara längst och snabbast eller äta mest korv på minst minut är väl redan gjort så nu får folk börja komma på sina egna rekord. 
 
- Öööö asså vad ska vi göra?
- Jag vet! Jag kan släpa mig efter ett djur!
- Det är nog redan gjort. 
- Men jag kan elda överkroppen samtidigt
- Det kan också vara gjort...
- HELKROPP! Jag eldar helkropp! 
- Nu börjar det låta.
- Och sen fotar du mig och jag tittar in i kameran och ser lätt härdad ut.
- VI KÖR! 
 
 
 
 
 
 A ja. Alla förslag är bra utom de dåliga. Sägs det. 

Nygifta!

Igår var det som sagt bröllop för min bror och hans fru. 
 
En fantastisk dag! Såklart. Hur kan det vara annat när ens lillebrolla gifter sig?
 
Barnen tog sin näbb-uppgift på stort allvar. Femåringen gick först och man förstod att någon hade sagt åt honom att gå långsamt för han gick så sakta och försiktigt att slowmotion känns som sprint i jämförelse.
 
R e s p e k t ! 
 
 
 
 
 
De nygifta tu. 
 
 
 
 
Jag älskar det faktum att brud/tärnbuketterna glömdes kvar i bilen och att ingen kom på det förrän i efter vigseln. DET kallar jag att vara i stunden. Haha!
 
Efter vigsel var det dags för middag och fest på golfklubben i Skövde. 
 
 
 
 
 
 
 
Jag och min mellanbror höll tal tillsammans. Vi avrundade det hela genom att ge minstebror en boll gjord av AKO-kola.  
 
 
 
 
Det hela anspelar på ett barndomsminne som vi har där vi satt i bilen från Danmark. Minstebror hade köpt en påse AKO-kolor som han, i brist på annan aktivitet, mojsade ihop till en stor boll. Den här bollen skickade han sedan runt i bilen så att alla i familjen fick känna hur len den var. Så nu, cirka 20 år senare, fick han en AKO-boll av sina storasyskon i present. Som en gåva och en påminelse om det här tillfället. Självklart lät vi även skicka runt bollen bland alla gästerna på bröllopsfesten så att dom fick känna hur len den var. 
 
Mjehehehehheehhee. 
 
Mycket lyckat om ni frågar mig. 
 
Barnen underhöll sig med lek och godis. 
 
 
 
 
Sen var det tårta...
 
 
 
 ... och slutligen liveband. 
 
 
 
 En JÄTTEHÄRLIG dag och kväll! 
 
Jag önskar brudparet all lycka! Och jag är så GLAD att det är just Hanna som min bror har gift sig med. Hon berikar vår familj på många sätt ♥
 
Nu är jag så trött efter en sen gårdag att jag inte orkar skriva en rad till. 
 
Över och ut. 

Bröllop!

Idag gifter sig min lillebror med sin Hanna. 
 
Så fantastiskt! 
 
Vi har varit i festlokalen hela morgonen och hjälpt till att färdigställa det sista. 
 
 
 
 
Nu ska vi bara fixa oss i ordning och hålla barnen rena hela vägen till kyrkan (största utmaningen) sedan kör vi! Kommer bli en fab dag! Följ med i realtid på min Instagramstory vettja - @spiderchickblogg.
 
Annars kommer en tät sammanfattning här på bloggen imorgon. 
 
Häpp! 

Sommarland och stjärnvinst

Igår var vi på Sommarland tillsammans med kompisar. En så himla fin dag blev det! 
 
Helt perfekt att åka dit just igår för det var SÅ lugnt. Ingen kö till några attraktioner alls så barnen sprang runt och åkte så mycket de bara orkade. 
 
Faktum är att dom åkte så mycket att sjuåringen kände sig yr i huvudet vid läggdags. Jag blev nästan orolig och ville googla "för många karuseller på en dag farligt??" men fick hålla mig. Någon måtta får det vara på hönseriet. 
 
 
 
 
 
 
Vi åt glass. Smarr smarr.
 
 
 
Men roligast av allt - VI VANN STJÄRNVINST!! VI GJORDE DET!! 
 
 
 
Efter SÅ många år av besvikelse vid chokladhjulet. Efter SÅ många bortspelade tior som vi aldrig får tillbaka. 
 
JAG SMÄLLER AV! 
 
Jag blev så glad att jag skrek rakt ut samtidigt som jag ställde mig på knä och knöt nävarna i luften. 
 
- JAAAAAAAAAAA!
 
Det började dessutom regna just då så jag stod där på knä i regnet och lät vattnet strila över ansiktet och lyckan rusa genom kroppen. 
 
- JAAAAAAAAAAA!
 
Eller så var det sol och jag jublade inombords. Minns inte. 
 
Nu har vi choklad så att vi står oss... I alla fall över helgen. 

Inspelningsvarning

Minstebarnet i vår familj är en luring. Han har nämligen en tendens att säga en sak för att minuten senare vidhålla något helt annat. 
 
Exempelvis vid frukost: 
 
- Vill du ha ost på mackan? undrar jag. 
- JA! svarar minstebarnet. 
- Säkert?
- Jaaa! 
 
Sen fixar jag en ostmacka och när jag har gjort klart den deklarerar minstebarnet att NEJ han ville absolut INTE ha en ostmacka. Det har han ALDRIG sagt. 
 
GAH! 
 
Så här är det ofta. 
 
Jag överväger nu att börja spela in mina och barnens samtal med en telefonen. Eller nej nej - jag ska sätta upp CCV-kameror i hela huset som filmar dygnet runt. Folk kommer tro att vi pysslar med någon slags avancerad Youtube-satsning men det är alltså bevismaterial MOT mina barn som jag arrangerar. 
 
Mjehe. 
 
Rimligt?
 
Ja det tycker jag. 
 
Extrema situationer kräver extrema åtgärder. 
 
 
 
En ratad slags macka. 
 

Kära bullen

Kära bullen! 
 
Jag har en hemlighet som jag inte vågar berätta för någon. Det är nämligen så att jag vill göra slut... Med sommaren! Jag vet att man egentligen inte får känna så, för sommaren är kort och man ska vara glad att den ens vill ha en... Men jag tycker samtidigt att den börjar kännas så efterhängsen! Varje dag bankar den på dörren och vill umgås. I början var det roligt men nu vill jag hellre göra något annat. Typ vara inne och se på tv eller ha på mig en jacka utan att svettas ihjäl. Imorse när jag vaknade och det regnade ute då blev jag... Glad. 
 
Jag tror att vi har vuxit ifrån varandra, jag och sommaren. För i år. 
 
Är jag normal?
 
Mvh // Förvirrad tjej 34 år
 
 
 

Siri med tveksam koll

Idag tog jag mig ett snack med Siri, röststyrningen på telefonen alltså, för att kolla vad hon vet om mig. 
 
Jag: Vem är Spiderchick?
Siri (med paus mellan varje ord): Det. Här. Hittade. Jag. På. Webben. Om. Spider. Kik. 
 
Sedan länkade hon till "vanliga frågor om kik".
 
Ursäkta??
 
Här har man vunnit årets BloggMama 2011 och så blandas man ihop med en sms-app för ungdomar??
 
Jag: Vem är Moa de Bruin?
Siri: Det. Här. Hittade. Jag. På. Webben. Om. Moa. De. Brinn.
 
Och så länkade hon till en sida med rubriken "stick och brinn". 
 
Eh... Ursäkta men blev jag just förolämpad av en sökfunktion?
 
Jag bestämde mig för att testa Siris förmåga en gång för alla! 
 
Jag: Vem lämnar paket på julafton?
Siri: Det. Kan. Jag. Inte. Svara. På.
 
Alltså, vem vet INTE vem tomten är?? 
 
Jag: Du är KASS!
Siri: Alla. Har. Sina. Åsikter. 
 
A men va...
 
 
 
 
 

Internet-förvirring

Att vi inte har uppkoppling till våran surfplatta över allt har varit lite förvirrande för barnen i sommar. 
 
Femåringen (i bilen): Mamma jag vill ladda ner ett spel!
Jag: Det går inte för vi har inget internet just nu. 
Femåringen: Men åååå... Ladda ner internet då! 
 
Rimlig begäran ändå.
 
Kan jag tycka. 
 
 
 

Smash och musikkväll

Igår var ni säkert 30 personer som meddelade mig på Instagram och andra olika kanaler att Hemmakväll har tagit in Smash. Wooohoo! Så HIMLA najs!! Och jag älskar det faktum att ni engagerar er och gläds med mig i denna speciella händelse! You are the best!
 
 
 
 
Förutom att jag och minstebarnet hängde hos kompisar halva dagen igår hade vi även musikkväll hemma hos mamma.
 
 
 
 
Musikkväll innebär att familjen träffas och så sjunger vi och spelar ikapp. Vilket kan tyckas märkligt då ingen av oss vuxna är vidare musikaliska. Jo min man såklart, men vi andra kämpar på och försöka leda varandra i jakten på rätt tonart. Hur som helst är inte syftet att sjunga rent utan att ha roligt. Och barnen ÄLSKAR det. 
 
I minstebarnet bor det helt klart en liten vokalist och igår hade han övat in ett nummer med Kizz tillsammans med sin pappa. 
 
 
 

Nu har jag förvisso varit minstebarnet partisk sedan 10 juli 2012 klockan 14-ish men jag såg inte ett barn utklädd till Kizz som spelar I wanna rock and roll all night på kastruller. Jag såg ett trumset! Jag såg en trummis! Jag såg en STJÄRNA! Och det är väl det som är att vara mamma. 
 
Efter uppträdandet fick minstebarnet skriva autografer och ta selfies med alla i publiken. 
 
 
 
 
En mycket lyckad och trevlig lördag. 

Växlande Stockholmssug och shoppingtips

Jag åkte till Stockholm i torsdags och checkade in på hotell på söder. Tanken var att få ro att jobba på olika skrivgrejer. Och sen ha möte med Linda dagen efter. 
 
Varje gång jag är i Stockholm är det alltid en sida i mig som säger FLYTTA UPP HIT NUUUU. Medan en annan sida i mig säger att jag ALDRIG skulle orka bo mitt i en storstad med två barn. Hu! Men det ÄR fantastiskt mysigt i Stockholm, speciellt på söder. Höga stenhus blandat med små sneda träkåkar. 
 
Tänk att folk bor så här mysigt med storstadens puls bara en gata bort?? Jag häpnar. 
 
 
 
 
 
 
Sen satte jag mig och åt middag på Kafe Rang, efter tips från bekant. 
 
 
 
 
Jag hade planerat att plocka upp datorn och jobba lite där men när jag kom in i lokalen såg jag fyra andra personer utspridda på olika bord som satt och jobbade med var sin dator och då kunde jag av någon märklig anledning inte med att plocka upp min? 
 
- Nu måste jag visa att det går att sitta själv vid ett bord UTAN att accompanjeras av teknik, tänkte jag.
 
Oklart vem jag skulle visa det för?? Det var väl någon grej från MEDELTIDEN (!!) i mig som talade. 
 
Luis Fonsi kommer förresten till Globen. Jag hade kunnat tänka mig att gå på den konserten om jag fick garanti på att han bara spelar Despacito. En hel kväll. Ja. Helst. 
 
 
 
 
Sen hann jag med lite shopping också. 
 
Okej nu ska ni få ett tips från mig som kommer revolutionera er shopping: Om det är superlång kö till provrum och kassa på damavdelningen - gå till herravdelningen! Där är det i princip aldrig upptagna provhytter eller kö till kassan. 
 
Japp. Varrrrrsååågod hälsar Eder tips-madame. 
 
 
 

Träff med Linda och Leia

Hola chickalottas! (jag antar att chickalotta betyder tjej på spanska) (hej på er killar också!). 
 
Jag har varit ett dygn i Stockholm. 
 
Bland annat har jag träffat Linda som är grundare av Influencers of Sweden. IOS är en branschorganisation för sociala medie influencers och jag är engagerad i form av administratör för Instagram. Japp. 
 
Jag och Linda har haft kontakt hela våren men aldrig träffats i köttet så det var jätteroligt att ses! Linda är lite av en idol för mig. Hon är så himla driven, idérik, initiativrik, smart och rolig. En inspiration helt enkelt. 
 
 
 
 
 
Vi inledde träffen på Nytorget 6. Att sitta där i sval skugga och äta fattig riddare med grädde och sylt är kanske inte mitt tråkigaste moment i livet. Om man säger så. 
 
 
 
 
Jag fick även träffa Lindas hund, Prinsessan Leia. 
 
 
 
Leia hade små pälstofsar bakom varje öra som jag föreslog att hon kunde sätta upp i två kringlor?
 
 
 
 
Leia såg ut som att hon skulle fundera på förslaget. 
 
Beundra för övrigt gärna den väg som jag gick för att hitta till Nytorget. 
 
 
 
 
Jag gick alltså från hotellet i närheten av Götgatan VIA Mariatorget innan jag slutligen prickade rätt riktning med google map och hittade till Nytorget. 
 
Vissa skulle kalla det en omväg.
 
Jag väljer att kalla det... Också en omväg.
 
Det finns faktiskt inga andra beskrivningar. 

Vad sa mäklaren?

Vi hade ju som sagt en mäklare hemma i måndags. 
 
Väldigt spännande. Vi började med att låna bort barnen så vi fick en chans att städa huset ordentligt. Herregud vad vi sopade och gned och stretade jag och Spiderpapa. 
 
- Hur noga kollar han tror du? undrade jag oroligt samtidigt som jag öppnade dörren till min garderob.
 
Där inne ser det nämligen ut som att det har pågått någon slags långtgående konflikt samtliga klädesplagg emellan. 
 
Men Spiderpapa trodde inte att mäklaren skulle kolla i garderoberna. 
 
Pjuh.
 
När mäklaren så knackade på dörren bjöd vi på kaffe och förklarade vilket utomordentligt bra läge vårt hus har! Ooooo jaaaa. Mäklaren har säkert aldrig hört den frasen innan. Näääää dååååå. Sen frågade mäklaren hur många intressenter som budade på huset när vi köpte det och jag drog till med tio stycken men det visade sig visst bara vara fem stycken. Oops. Efter flera år som skribent och innehållsskapare är min hjärna inställd på efterhandsöverdrifter. En arbetsskada. 
 
Efter det gick mäklaren runt och fotade i alla rum. 
 
- Bedömer ni inredningen? frågade jag nervöst när han fotade vårt sovrum. 
 
Mäklaren skrattade och svarade att nej, det gör dom inte. 
 
Tur! Jag kan nämligen tänka mig att vår säng, som har varit med om åtta år av samsovning med små barn, annars skulle sänka värdet på huset ganska rejält (man kan bli sliten av mindre). 
 
Nå väl. Sedan tog mäklaren med sig alla bilder och övrig information till mäklarbyrån där dom en gång per vecka sitter ner tillsammans och bedömmer olika objekt. 
 
Igår ringde han och berättade att vårt hus har gått upp FEM MILJONER!! På två år!! 
 
Yes!!! 
 
- Är det sant??? undrar ni.
 
Nej. Svarar jag. 
 
Det är inte sant. 
 
Huset hade de facto inte ökat i värde alls. Haha. Alltså vi har ju 1) inte renoverat någonting och 2) det har inte sålts några likvärdiga hus i vårt område sedan vi köpte så det var svårt att bedömma tyckte mäklaren. Men att vi kommer få tillbaka alla pengar var han säker på. Och det är jag heller inte orolig över. Bostadsbrist som det är och allt. 
 
Hur som helst fick vi rådet att göra en enklare renovering av köket. Trots allt. Mäklaren trodde att det skulle göra mycket vid en eventuell försäljning. Så ja. Det får vi möjligen göra då. 
 
Jag håller er uppdaterade.
 
 
En renoveringsseg mäklarinbjudare. 
 

Femlingar!

Titta här vad jag hittade i en kruka hos en kompis - massor av små elefantörabebisar! Fem stycken MINST! 
 
 
 
 
AAaah! 
 
Snacka om att mamma elefantöra måste 1) vara väldigt fertil och 2) ha gått över tiden ett antal dagar eller kanske till och med veckor?? Det såg tungt ut där under bladen. 
 
Om det inte hade varit för att jag just skulle iväg så hade jag gått in i min yrkesroll som elfantörabarnmorska och förlöst alla ungar med en gång. Jag har i och för sig aldrig förlöst femlingar någon gång men med rätt redskap och lite assistans skulle jag antagligen klara det galant. 
 

Semestern i GIF:ar

Tillåt mig punktera upp semestern i GIF:ar. 
 
14 GIF:ar som möjligen beskriver semestern: 
 
 
1. Hur du tänker att semestern kommer kännas.
 
 
 
2. Hur semestern känns på riktigt.
 
 
 
 
3. När du har kollat vädret och det ska regna hela veckan
 
 
 
 
4. Du till din partner när du precis har lovat barnen ännu en glass efter att ha sagt "vi måste stå på oss när barnen tjatar". 
 
 
 
 
5. När din partner föreslår att ni ska nyttja allemansrätten och tälta i skogen. 
 
 
 
 
6. När någon påpekar det orimliga i att grilla när det regnar. 
 
 
 
 
7. När du ÄNTLIGEN vinner kortspelet. 
 
 
 
 
8. Barnen när du säger åt dom att dom måste göra något annat än spela på surfplattan.
 
 
 
 
9. Blicken du ger grannföräldern över häcken när hen just har förklarat för kvarterets barn att man leker UTOMHUS på sommaren. 
 
 
 
 
10. När du försöker insupa så mycket som möjligt av resemålet ni besöker. 
 
 
 
 
11. När din partner påpekar att ni bara har två dagar kvar på semestern.  
 
 
 
 
 
12. När din kompis visar upp Mallorcabrännan. 
 
 
 
 
 
13. När du förklarar för familjen vilken vardagsstrategi ni ska ha efter semestern.  
 
 
 
 
 14. Du till kollegorna när du kommer tillbaka till jobbet och det känns rätt gött ändå. 
 
 

Blåbärsdrottningen

Ni kan kalla mä för blåbärsdrottningen! 
 
 
 
 
Japp. 
 
Vi har plockat 20 liter blåbär. På 2,5 timma. Exklusive kaffepaus. 
 
 
 
 
 
 
 
Vi reagerade alla olika över vistelsen i naturen, i vår familj. 
 
Spiderfamiljens olika skogsreaktioner: 
 
Spiderpapa: Började genast mumla något om "ren luft", "äntligen andas" och "här skulle man bo". Alltså, det bor en naturmänniska i min man och han vill komma ut. Oftare. Än någon gång vartannat år. 
 
Jag: Kunde bara tänka på allt gott som vi skulle baka med alla bär. Den inre bilden av paj, kakor och bullar var det som drev mig genom blåbärsriset. 
 
Sjuåringen: Började genast snickra på en toalett. Rimlig grej att göra ändå. I skogen. 
 
Femåringen: Testade stämbanden. Det finns något befriande med att kunna tjoa och skrika så mycket man vill utan att någon hyshar. 
 
Sen åkte vi raka vägen hem och bakade blåbärspaj. På mina order. 

Göteborg, blåbärspizza och oordning

Igår var jag i Göteborg med en vän. Jag behövde verkligen en dag med en kompis, kände jag. På vägen dit pratade vi massor av minnen, bland annat om gången då vi under gymnasietiden hälsade på en tredje kompis i Kungshamn. Vad händer sen när vi kliver av tåget i Göteborg? Jo vi träffar vännen från Kungshamn! Av en slump. HA! Vi har inte setts på tio år!
 
Så nu har vi bokat in en dejt alla tre senare i höst. 
 
Universum din lille rackare... 
 
Efter en del shopping gick vi till Smörgåsbaren som jag har blivit varmt tipsad om. Förväntningarna var höga. Vi beställde in pizza med getost, valnötter, blåbär och syrad grädde. Den var SÅÅÅÅ god!
 
 
 
 
 
 
 
Roligast var när en tant klev förbi och kommenterade vad vi åt.
 
- Nääämen det DÄR kan man väl inte äta? muttrade hon. Det är ju en efterrätt. Det DÄR blir man inte mätt på. Nä nä nä.
 
Jag arkiverar den kommentaren under avdelning: Noll känsla för vad att säga. 
 
Sen strosade vi runt på stan några timmar till innan vi tog tåget hem igen. FAB!
 
Det enda negativa med dagen var att jag behövde gå upp redan klockan 07 för att hinna med tåget och som ett resultat av den tidiga morgonen kände jag mig bakfull ända till klockan 14. Det är inte normalt. Jag vet. Helt sjukt vad den här sommarens sovmorgnar har gjort med mig! Vi har sovit galet länge hela familjen. Men vi snoozar väl igen alla år av 05:30-morgnar, skulle jag tro. 
 
Idag sov jag i alla fall till klockan 09:30. Ordningen återställd. Eller möjligen oordningen återställd. Kommer bli en tuff dag på jobbet imorgon... 
 

Om killar hade haft mens goes debatt

Igår publicerade Nyheter 24 mitt mensinlägg som ett debattinlägg.
 
 
 
 
 
Jag blev lite deppig först för i början var det många fler som röstade emot mig. Dom tyckte tydligen inte att mina antaganden var rimliga?! 
 
Men så bad jag mina kompisar på Instagram att rösta till min fördel och då sköt den gröna knappen i höjden. Pjuh. Ni får gärna också gå in och klicka i att ni håller med mig :-)))) Om ni vill.
 
Kommentarerna till inlägget har jag för övrigt INTE läst och tänker inte göra det heller. Folk är väl vansinniga. Som vanligt när minsta lilla feministiska tanke antyds. Det är nästan snudd på humoristiskt hur kränkta kommentarsfälten kan låta bara en kvinna yppar hur hon upplever världen ur sin synvinkel. Meeeen meeeen. 
 

Försäljnings-jinx

Jag har blivit med ny dator!
 
 
 
 
Det är alltid lika lustigt, eller snarare läskigt, när köpet ska gå igenom och säljaren frågar om jag vill ha en extra försäkring. 
 
- Nej tack, svarar jag eftersom jag har en täckande hemförsäkring. 
 
- Men den här försäkring är extra extra bra till exempel om du spiller vatten på datorn, menar säljaren. 
 
- Joo... 
 
- Eller du kanske snubblar över sladden och datorn åker i golvet?
 
- Eh...
 
- Eller du kanske råkar...
 
- MEN SLUTA JINXA! vill jag avbryta. 
 
Om säljaren nämner olika potentiella hot som kan hända och jag måste säga att nääää jag tror inte att det kommer hända då KOMMER DET JU HÄNDA. Det förstår väl vem som helst med minsta kunskap om universums lagar. Dessutom framstår jag ju som världens sämsta datorskötare när jag tackar nej till all den där extra försäkrande omsorgen. 
 
Kan jag inte bara få köpa en dator, gå hem, vara glad och tänka på en ljus framtid tillsammans med hen?
 
Tack och bock.
 

Min husdröm

På måndag ska vi ta hem en mäklare för att värdera vårt hus.
 
Dels är det alltid bra att få en värdering men sen har vi även så smått börjat snegla mot att byta upp oss till ett större boende. Vi börjar känna att radhuset känns lite litet. Det är ingen stress för vi trivs jättebra, men på sikt ser vi en flytt till ett större hus i vårt område. Om det rätta huset dyker upp, såklart.
 
Jag drömmer speciellt om ett enplanshus i trä. Inget specifikt utan generellt.
 
Aaaa... 
 
I min husdröm ska det finnas en vanlig entré och en groventré. Förstå lyxen i en groventré??
 
Från groventrén tänker jag att smutsiga och gräsiga fotbollsbarn kan dundra rätt in i en stor tvättstuga där det finns dusch och möjlighet att tvätta av sig. Massor av bra förvaring för kläder, handdukar, lakan och sportutrustning känns givet. 
 
Från tvättstugan kommer man till vanliga hallen och sen in i ett stort kök. Det ska finnas ett stort allrum, en hang-around-del för barnen, tre sovrum och ett gästrum. Stort badrum samt en gästtoalett. 
 
En inglasad altan har jag alltid drömt om. Den här altanen ska det även gå att vistas på vintertid (avdelning: NJUT).
 
Eftersom jag och Spiderpapa är noll fixiga får det gärna vara renoverat och iordning. Vi har inga direkta önskningar att "sätta en egen prägel" utan är det bara fräscht och neutralt är vi mer än nöjda. 
 
Vad gäller vårt eget hus står vi nu i valet och kvalet huruvida vi ska sätta tänderna i viss renovering. Vi har ju pratat om att göra om köket, mest eftersom det inte skulle platsa på Pinterest direkt. Men så tänker vi att om vår intention inte är att bo kvar här i allt för många år till  - är det då värt att lägga tid, energi och pengar på att renovera? Kommer det höja värdet på huset så pass mycket? Tänk om dom som köper av oss ändå vill göra om? Då har ju allt varit ganska mycket i onödan. Eftersom det ändå är funktionsdugligt som det är nu, menar jag. 
 
Det är väl lite det där vi ska kolla med mäklaren också. 
 
Hur hade ni tänkt?
 
Pics från casa Spiderchick:
 
 
 
 
 
 
Notera gärna min elefantöra-uppfödning:
 
 
 
 

Ålderschock

Jag och barnen såg en intervju igår, med barnprogramledaren Farzad.
 
Farzad är född 1984 berättade speakerrösten. 
 
- 84! utbrast jag. 
- 84?? upprepade sjuåringen. 
 
Jag för att jag alltid blir förvånad när framgångsrika människor är yngre än mig. Sjuåringen för att han trodde att Farzad var 84 år gammal. 
 
Oklart vem av oss som var mest chockad. 
 
 
En som är född 1983.
 

Om killar hade haft mens

Det är ju ingen hemlighet att det som killar gör alltid har ansetts vara mer coolt än det som tjejer gör.
 
Jag har därför tagit mig friheten att gissa hur det antagligen hade sett ut om killar hade haft mens:
 
1) Mens hade varit något supercoolt. 
 
2) Det hade varit status att blöda mycket och länge.
 
3) Mensskydd hade varit gratis.
 
4) En redig manspread hade antagligen berott på att "det är farligt att hålla mensen inne". 
 
5) Det hade pratats jättejättemycket om mens i skolan med både tjejer och killar. 
 
6) Mens hade INTE varit ett skällsord. Tvärt om. 
 
7) "Värsta coola menskillen" hade varit GOALS.
 
8) Mens som blod hade varit det coolaste blodet av alla. Mycket coolare än slagsmål och såga/snickra-blod.
 
9) Att stå och snurra nonchalant med en tampong hade varit en eftersträvsam grej. 
 
10) PMS hade ansetts berika personligheten positivt. 
 
11) Historiska målningar hade kryllat av mensmotiv. Kungar med rödfärgade byxor, kungar med mensskydd i en tuff posering, kungar med mensblodiga svärd... You name it! 
 
12) Mens hade ALDRIG jämförst med avföring. 
 
13) Tjejer hade fått lära sig ta hand om menstruerande män. 
 
14) Och naturligtvis: 
 
 
 
 
 
 
Som sagt. Jag gissar bara. Men ändå. 
 
Fyll gärna på. 

Mjukstart och jobbvanor

Ja-happ. 
 
Idag är jag plats på jobbet en sväng. Eftersom jag har gått upp tidigast klockan 09 hela sommaren ville jag inte chocka kroppen allt för mycket utan ställde alarmet på 08:50. En mjukstart kan vi kalla det. 
 
Sen kom jag till jobbet och kunde för MITT LIV inte minnas koden in till kontoret?! Och jag är ensam på plats idag.
 
 
 
 
 
Ööööööö ääääää...
 
Jag testade några olika varianter men inget stämde. 
 
Till slut fick jag backa några steg från dörren, ta ett djupt andetag, kliva tillbaka och låta muskelminnet göra sitt, utan semesterhjärnans inblandning. Och då gick det bra. Mina fingrar har ju trots allt tryckt samma kod i tre år nu. Dom vet vad dom gör. 
 
Sen klev jag in på kontoret och tryckte på en annan välbekant knapp. 
 
 
 
 
Kaffeknappen. 
 
Ut kom det maskinkaffe som jag har lärt mig att tycka så mycket om. Jo för maskinkaffe lär man sig tycka om. Det är inte en förmåga som man föds med. Första gångerna smakar det rävgift, men efter några trötta morgnar börjar det kännas ganska lent i gommen och tillslut kan du för ditt liv inte förstå att du någonsin har förnekat dig själv en kopp sken-gift. 
 
Efter maskinkaffet lät jag fingarna raffsa i kontorets allmänna vingummiskål.
 
 
 
 
 
Sen kändes allt som vanligt igen. 
 
 
 
 
Rätt skönt ändå.

Bye bye bang bang

Som jag nämnde igår avslutades vår Örebrovisit med en tvist... 
 
Vi har en bil. Den har gått 36000 mil, den är äldst av alla bilar vi känner och vi kallar den Bang Bang. Fullständigt namn: Prutti von Bang Bang. Den har varit det rostiga fåret bland alla fina bilar i vårt område, men den har tappert tagit sig genom besiktningar och överlevt en krock med grannen. Vi har älskat den. 
 
När vi tidigare har åkt långa sträckor har vi lånat eller hyrt en bil, med resepkt för Bang Bangs höga ålder, men den här Örebroresan tänkte vi att han skulle få följa med. 
 
Fredag kväll när vi närmade oss hotellet, efter en heldag i Stadsparken, började bilen låta förfärligt och plötsligt hörde vi ett ljudligt brAAaaAAAaKKk. 
 
- Det var avgasröret som lossnade! sa Spiderpapa. 
 
Han var tvärsäker.
 
Som att han såg det komma. 
 
Vi rullade under högljudda former in på Scandicparkeringen, förbi rader av glittrande SUV:ar, och parkerade försiktigt.
 
Vi tittade under bilen och mycket riktigt. Bang bang hade drabbats av ett framfall. Hela avgassystemet låg på marken. Spiderpapa och jag behövde bara ge varandra en blick. Vi visste det båda två. Det fanns inget att diskutera. Med ett ljudligt BAAANG hade Bang Bang valt att meddela att den sista dagen var kommen. 
 
Spiderpapa ringde några samtal och ordnade med allt praktiskt. Jag tog samtalet med barnen. 
 
- Ni förstår... Ibland orkar inte bilar mer, förklarade jag. Men Bang Bang kommer ha det bra! I Fordhimlen. Där finns det ingen rost, inga grannar som kan kan backa fel och där behövs ingen bensin. 
 
Det där sista får jag bara anta.
 
På ett flak, mot skroten borta i horisonten, for sedan Prutti von Bang Bang mot sin sista vila. En vacker syn, på ett sätt.
 
 
 
 
 
 
 
Vi anlände alltså till Örebro med en bil och åkte därifrån utan en bil.
 
Så kan det gå. 
 
Tur att det går tåg mellan Örebro och Skövde typ hela tiden. 
 
Prutti von Bang Bang - du kommer vara saknad. Och ändå inte. Men ändå lite. En aning kluvet. 

Örebro dag två

Alltså Örebro - vilken leverans! 
 
Vi inledde gårdagen med ett besök på Klossbutiken, Sveriges största legobutik. Sedan åkte vi till Stadsparken där vi blev kvar hela dagen. I parken fanns både en stor lekplats, barnens ö och Wadköping. 
 
I Wadköping promenerade vi runt bland gamla hus, stugor  och gränder. Det fanns massor av lekytor och saker att upptäcka för barnen. 
 
 
 
 
 
 
 
Barnens ö var som en ö (fast ändå inte) i parken. Här fanns karusell, tåg, djur och trampbilar. Barnen älskade det sistnämnda och trampade runt i en liten uppbyggd stad med övergångsställen, rödljus och hela tjottabaletten. 
 
 
 
Plötsligt promenerade en ankmamma och hennes barn över vägen. Väldigt autentiskt. 
 
 
 
 
Jag vet inte vad som är farligast för en ankfamilj - att vara ute i riktig trafik eller korsa en väg där övertaggade barn dundrar fram med trampbilar? 
 
Jag agerade trafikpolis för en stund och ingen kom till skada. Pjuh. 
 
Sen kollade vi in de andra djuren. Bland annat Rosenbaggar, de gula plupparna i bild. 
 
 
 
Rosenbaggar heter just så för när dom försvarar sig mot angrepp bajsar dom och då luktar det rosor. Det är sant!! Oklart dock vem rosdoften skrämmer iväg. 
 
Japp. Örebro får fem av fem toast. Nu vill jag flytta hit. Jag har även Barcelona, Malmö, Lund och Oslo på flyttalistan. Många bud. Jag får väl dra lott. Och möjligen överlägga med min familj. 
 
Vi har i alla fall haft jättefina dagar och tack för alla tips! 
 
Gårdagen avslutades dock med en knorr, minst sagt. Mer om det i nästa inlägg... *cliffhanger*
 

Örebro baby

Vi är i...
 
ÖREBRO! 
 
Av alla ställen. 
 
Ja. Det stod ju i rubriken.
 
Jag fick massor av tips om Örebro som semesterstad på Instagram och jag förstår varför. Här är ju grymt fint med massor att göra! 
 
 
 
 
Vi kom igår och hade en supernajs dag förutom att barnen bråkade KONSTANT om precis ALLT. 
 
Allt ifrån vem som först såg hotellet från vägen till huruvida femåringen har en liten eller stor mun. 
 
- Nej du har ingen liten mun och ja du skulle antagligen kunna tugga på ett JÄTTESTORT tuggummi om så krävdes, fick jag övertyga honom om innan lugnet kunde lägga sig. 
 
 
 
 
Efter middag på hotellet tog vi en kvällspromenad och hamnade i en park. Femåringen hittade vatten som han ägnade sig åt en lång stund. Han skulle citat "göra hål i universum" och sådant kan ju ta ett tag. 
 
 
 
 
Sjuåringen och Spiderpapa hittade fotbollskompisar och rev av en match. Det är alltid läge att riva av en match om man får tro dom. 
 
 
 
Den här typen av prunkande balkong är för övrigt GOALS. 
 
 
 
Idag ska vi fortsätta göra Örebro med omnejd. Förhoppningsvis med ett något mer samsat syskonpar. 

Mjukglassens varande

Det här är en fantastisk mjukglass:
 
 
 
 
Det här är en mindre fantastisk mjukglass:
 
 
 
 
 
Mjukglassens godhet har sannerligen en förmåga att försvinna i takt med att strösslet slickas av. Sedan blir det bara... Tråkigt. Den entreprenör som startar en glassbar med möjligheten att dippa mjukglass i strössel har helt klart ett vinnande koncept på gång! Och möjligen en del bacillproblem. Men det kan man säkert lösa på något vis.
 
Här har vi en annan typ av mjukglass. 
 
 
 
 
Mycket ska man som förälder lära sina barn genom livet. Godhet, empati, kärlek och kanske det viktigaste av allt - ATT MJUKGLASS PASSAR YPPERLIGT IHOP MED POMMES FRITES!
 
Take note, kiddos. 

Yrken på Läckö slott

Igår besökte vi Läckö slott. Människor levde där på 1600-talet. Över 200 rum hyser det. Det kallar jag... Utrymme? Och möjligen mycket att städa. 
 
 
 
 
Det fanns en del yrken man kunde jobba med på slottet. Befallningsman, hovmästare, husfru, bokhållare, sekreterare, bagare, dräng, bokhållare, sop-piga, trumpetare bland annat. 
 
 
 
 
Yrken jag absolut INTE hade velat ha på Läckö slott:
 
1. Skrivare 
Det fanns knappast någon avancerad teknik på 1600-talet så risken att man tvingades skriva för hand var antagligen överhängande. Om jag kan få utbrott på en långsam tjugohundratals-dator vågar jag inte ens tänka på mig och mitt tålamod tillsammans med en gåspenna och flytande bläck. 
 
2. Befallningsman
Att bestämma massa saker är INTE så glidigt som man kan tro. Folk sätter sig så lätt på tvären. Att tömma träcket är så tråååkigt gnällde säkert någon dräng eller vi tvättade ju grevens kläder igåååår tjöt någon piga och plötsligt är du ingen befallningsman längre utan en fredsmäklare som dealar med tusen olika viljor. Eventuellt beskrev jag just en förälder på semester, men jag kan tänka mig att det var ungefär så att vara en befallningsman på Läckö slott år 1600.  
 
3. Soppiga
Det låter lite som dagens sopgubbe. Fast säkert utan en bil, mekaniska hjälpmedel och hög lön. Vilket drastiskt minskar min lust inför detta yrke. 
 
Yrken jag hade kunnat tänka mig på Läckö slott:
 
1. Trumpetare
Det låter fett najs. Man satt säkert mest och chillade och när det någon gång vartannat år kom finfolk på besök drog man på en tokig hatt och blåste en truddelutt så finfolket fick känna sig viktiga. 
 
2. Bokhållare 
Att hålla böcker åt någon låter absolut som en rimlig arbetsuppgift om än slitsamt för armbågslederna. 
 
3. Bagare 
NU BLIR DET BROWNIES MED CHOCOLATE CHUNKS OCH SOFT CARAMELL FILLING ÅT ALLA hade jag tjoat och flyttat fram Läckö slott ett antal år i tiden. 
 

Håva och nappa

Idag har vi ätit fish and chips vid Vänern. 
 
 
 
 
Sjuåringen: Min fisk faller isär! 
Jag: Fiska upp den då. HAHAHA! 
Spiderpapa: Det fiskar du... Haha!
Jag: ?
Spiderpapa: Fattar du? Istället för fixa. Fiska!
Jag: Jo jo jag fattade.
 
Men vi kan väl ändå behålla en viss nivå på humorn?? Inte håva efter poänger eller nappa på varje chans till punch line? Jeez. 
 

Norgesemester del två

Vi fick så många intryck den här Norgeresan att vi riktigt babblade i munnen på varandra under gårdagen när vi träffade delar av familjen. 
 
- Räkor bla bla... Guttar bla bla... Hytte bla bla... Pepsi Maxi bla bla... 
 
Hur som helst, det här var min utsikt från soffan i hytten. Här snackar vi att ett panoramafönster kommer till sin rätt (jag har personligen aldrig förstått mig på dagens moderna panoramafönster som vetter mot en granntomt tre meter bort) (men så lider jag av insynsskräck också). 
 
 
 
 
 
Båda kvällarna i stugan fick sjuåringen vara uppe längre och följa med papporna ut med båten. Dom fiskade och badade. Man kan LUGNT säga att sjuåringen växte tre meter som person av det. Jag såg hur det lös av glädje och stolthet i hans ögon och det mina vänner - DET är en härlig upplevelse för en förälder. 
 
 
 
 
 Sen käkade vi färska räkor, för det gör man när man är i Sørlandet. 
 
 
 
Visste ni att det är mer populärt att dricka Pepsi Max än Coca Cola i Norge? Japp. Och där fick "Pepsi Max-gänget" i Skam sin förklaring. Jag har alltid undrat varför dom kallar sig så. 
 
 
 
 
 
Efter två dagar i hytten åkte vi hem mot Sverige igen. Vi pausade några timmar i Sandefjord innan vi tog färjan över till Strömstad. 
 
 
 
 
 
 
Jag och min man är SÄMST på att hitta så väl framme i Strömstad blev vi osäkra på om vi skulle åka på E6 mot Göteborg eller mot Oslo? 
 
 
 
 
Efter några sekunders velande enades vi om att vägen mot Oslo antagligen skulle innebära att vi åkte över gränsen till Norge igen. Och det vore ju dumt när vi just tagit oss därifrån. Så vi åkte mot Göteborg. Och ja, det är alltså på den nivån vi ligger rent hitta-mässigt. 
 
Hur som helst. Så himla fin vaycay vi har haft i grannlandet! Så här i efterhand önskar jag att vi hade stannat en eller två dagar till, men vi får förlänga det till nästa gång. 
 
Takk och bokk Norge! Och extra tack till familjens surfplatta för att du gjorde bilresan behaglig för alla inblandade. 
 
Över och ut. 
 



Annonsera här »