Makeup tutorial - ta makten över ditt leende

Marianne har släppt en ny vlogg! I den här videon ger hon en så kallad "makeup tutorial" och visar det RÄTTA sättet att sminka sig! Har du trott att du ska sminka ögonbrynen som svanvingar? Eller att rougen appliceras endast med känsla? Fel fel fel. 
 
Marianne visar även hur du med hjälp av så kallade "mungips-vingar" sminkar dig till det där häääärliga leendet. Med mungipsvingar kommer du aldrig mer behöva höra att du ser "sur" ut eller att "du skulle vara vackrare om du bara log lite mer". Hur bra????
 
 
 
 
 
 
Ni kan prenumerar på min och Mariannes youtubekanal hääääääär

Mors dag

Mors dag idag. 
 
Jag fick sova ostört till klockan 09! WOOOHOOOO!
 
Vaknade och trodde att pappan välviligt hade gått upp med barnen men det visade sig att barnen hade gått upp själva och satt nu lydigt i vardagsrumssoffan och tittade på en film. Alldeles sams. 
 
?!?
 
Det blev sålunda sovmorgon för både mamman och pappan idag. Det unnar jag för all del faderskapet. 
 
Nu har jag parkerat mig i sängen med kaffe, dator, telefon och tidningar och här planerar jag att ligga fram till kl 13. Då ska vi iväg och käka på restaurang med min mamma och mormor. 
 
 
 


 
På tal om mamma och mormor vill jag passa på att hylla dom dagen till ära. Två fantastiska, kärleksfulla, närvarande kvinnor som jag är glad och tacksam att ha i mitt liv. Vad mycket dom gjort för mig och mina syskon genom åren! Tack mamma och mormor!

En bra dag och vädret var också fint

Idag gick så klassfotbollen av stapeln. Jag har ju skrivit om dess förberedelser här och här
 
Vilken succé det blev! Det var en fröjd att se sexåringarna spela fotboll. Otroligt spännande matcher också! Mest för att det mesta sker av en slump i den där åldern. Det är ett rent lotteri som avgör vart bollen ska hamna någonstans vilket ju är ett spännande upplägg rent dramaturgiskt. Någon av ungarna går in för det järnet, en annan driver bollen åt fel mål och en tredje har satt sig ner i gräset för att spana närmare på ett kryp. Och när någon funderar på vart hen ska dribbla här näst står övriga spelare still på planen och inväntar artigt bollhållarens beslut. Underrrrrbart!
 
Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med fotboll men det här var min typ av match. Helt klart.
 
Vi föräldrar och syskon hejade på och bullade upp med filtar och picknick mellan matcherna. Eller nja. Vår familj hade självklart missat att förbereda picknick och fick istället direkthandla dyrt i den intilliggande kiosken, men ändå.
 
En mycket bra dag!
 
 
 


 
 

Grill-optimist

Hörde jag frrreeeedag?!?!?
 
Här förbereder vi en grillkväll. Regnet hänger HYFSAT tungt i molnen men jag upprepar optimistiskt mantrat det spricker snart upp det spricker snart upp det spricker snart upp... Och hoppas på det bästa. 
 
I värsta fall får vi sätta färg på flintasteken under ett paraply. 
 
 

 
 

MOM (mer om mig)

Tre eminenta egenskaper jag har:
1. Påhittig
2. Kreativ 
3. En doer, jag får saker gjorda (så länge dom inte börjar på bokstäverna "h-u-s-h-å-l-l-s-s-y-s-s-l-a" för där händer det inget med mig inblandat)
 
Det här visste ni inte om mig: 
Efter åtta års bloggande känns det som att ni vet det mesta om mig? Men kanske vet ni inte att jag är världens mest rastlösa och otåliga person? Eller skiner det igenom? Jag redigerar massa, massa sociala medie-filmer i mitt jobb. Jag är med andra ord en filmredigerare. Det kanske ni inte visste? Visste knappt det själv. 
 
Topp tre coola grejer jag är stolt över:
1. Min familj
2. Mitt hus
3. Mitt företag 
 
Favoritord:
Rimligt. Känns rimligt att ha det som favoritord. 
 
Min paradrätt:
Allt som börjar på "pulled". 
 
Saker jag funderar på att styra upp i mitt liv
Har länge drömt om att skriva en bok eller manus av något slag. Men så var det det där med att vara otålig... 
 
Topp tre sköna känslor:
1. Att se mina barn ha roligt och vara lyckliga 
2. När det går bra för MÄJ
3. När det går bra för andra
 
Tre läskiga grejer enligt mig:
Folk som sätter sig på tvären vad gäller jämställdhet.
Att sova ensam
PMS
 
 
 
Lägg gärna märke till högen med tvätt i bakgrunden. 
 

Den mest glömska personen i världen

Jag har som sagt i uppdrag att hålla i det praktiska kring klassfotbollen som mitt barn och hans klass ska delta i. I torsdags mellan klockan 15-19 var det dags att hämta ut material inför denna happening. Bollar, västar, vattenflaskor och lite annat.
 
Detta hade jag lagt in fem (5) (FEM!) påminelser om, varav två stycken samma dag. Jag vet nämligen hur jag fungerar - jag glömmer. 
 
När sista påminelsen ploppade upp på telefonen vid 14-tiden innan hämtning klickade jag glatt bort den, tryggt förvisad om att nu fanns det INGET som kunde hindra mig ifrån att INTE komma ihåg! HA! Bitch please, liksom. Jag är väl inte tappad. 
 
Vad händer?
 
Jo en kompis ringer och frågar om vi ska åka och köpa glass tillsammans med barnen? I ett nafs har materialuthämtning raderats från min hjärnas hårddisk och istället ersatts av bilden på en Magnum. Mmm vad gott! Så jag glömmer bort att jag ska hämta materialet. Trots multipla påminelser. 
 
Istället åker jag och köper glass med kompis och barn och tillbringar hela eftermiddagen på en lekplats.
 
- Nanananana livvvvet äääär så hääääärligt och kravfritt! Helt utan måsten! kan man tänka sig att min glömska hjärna glatt nynnade för sig själv. 
 
Fram till klockan 18:30 på kvällen.
 
BAAAAM!
 
Då slog insikten plötsligt ner som en bomb i hjänbalken på mig.
 
HELVETE! 
 
Som tur var hade utlämningen öppet en halvtimma till så jag kunde rejsa dit och hämta ut grejerna i sista stund. PJUH!
 
A ja. 
 
Känns skönt att kunna anlända till klassfotbollen rakryggade. 
 
 
 
Material.
 


Glömsk person.
 
 

Marianne tipsar om träning

Marianne har gjort det! Hon har tagit steget från Snapchat ut i övriga cyber space!
 
Marianne anser nämligen att hon har såååå mycket kunskap att missionera att det krävs bredare plattformar än bara en app. Marianne är ju inte bara en hudTERRORpeut utan även expert på naglar, fransar, makeup, hår, träning, hälsa, barn, djur, hjärnans funktioner samt inredning. Ni hör! Denna kvinna är fenomenal. Tycker hon själv. Främst.
 
I sin första vlogg pratar Marianne om att träna eh... Ja. Något som vi kanske inte trodde att vi behövde träna? 
 
 
 

Kvinnor är svinbra på att lyfta varandra!

Någon gång då och då läser jag någon kvinnlig bloggare/kändis som är sååååå trött på att citat "kvinnor bara klankar ner på varandra". 
 
- När jag får taskiga kommentarer så är det alltid från kvinnor. Vi kvinnor är så dåliga på att stötta varandra!
 
Missförstå mig rätt nu, jag förstår att personen i fråga har fått ta emot taskiga kommentarer och att hon är rejält trött på det. Tro mig. Jag vet hur det känns att ta emot skit. Men! Det jag vänder mig emot är att man odlar myten om att kvinnor inte kan stötta och lyfta upp varandra. Att kvinnor är taskiga och bara klankar ner på andra kvinnor. 
 
Jamenar:
 
1) Den kvinnliga bloggaren i fråga har garanterat 99% kvinnliga läsare. Alltså är det inte konstigt att eventuell kritik i fråga kommer från just kvinnor. Det är logiskt. Män är också JÄÄÄÄKLIGT bra på att skriva vidriga saker till andra över nätet. Bara det att killar rör sig i andra forum.
 
2) Vilka är det som skriver fina saker till den som bloggar? Jo. Också kvinnor. 
 
Saxat ur mitt kommentarsfält den senaste veckan:
 
Jag fullkomligt älskar din blogg! Hade gärna sagt att jag älskar dig också, men jag har ju faktiskt man och barn! Hoppas du får en jäkligt rolig dag! Kram <3 Göteborgsmamman
 
Jag bara älskar Marianne!! Vet inte hur många gånger jag och familjen tittar om och om på dessa klipp! Du (och Marianne) är helt fantastiska! Mer klipp med hudterrorpeuften! // Louise 
 
Du är verkligen en av de roligaste människorna jag vet!!! Helt underbar är du!! <3 // Nathalie
 
Du verkar så ljuvlig! Som person! Har ej barn, men tycker ändå det är fantastiskt att läsa om det du skriver. Önskar man kunde hänga med dig!!! // Nina 
 
Idel kvinnor.
 
Idel idel idel kvinnor! 
 
Kvinnor har osjälviskt tagit av sin tid för att skicka iväg dessa vänliga rader. Rader som lyft mig och gjort mig glad. Gjort min dag!
 
Kvinnor är INTE elakare än män. Kvinnor kan VISST stötta och lyfta varandra.
 
Allt annat är ljug. 
 
Häpp!
 
 
 
Kvinnoälskaren. 
 

Har ni hört?

Har ni måhända hört nyheten? Va? Har djungeltrummans toner nått er? Har brevduvan landat med sitt meddelande? Har flaskposten flutit iland med ett brev? Vavavava? 
 
Det har nämligen hänt något. Jag har fått ett nytt söndagsintresse. Och det är inte vilket intresse som helst - ATT LAGA MAT! 
 
Japp.
 
Mitt nya söndagsintresse är att laga mat. Till saken hör att både jag och min man tycker att matlagning är bland det tråkigaste som finns. Blääää. Men nu har vi bott i hus ett tag och insett att helgerna, speciellt söndagarna, är rätt... Lugna? I lägenheten var vi alltid tvugna att komma hemifrån och aktivera oss på olika sätt vilket satte krokben för långkok, men här i huset är vi oftast bara hemma och hänger om söndagarna något som är en utmärkt förutsättning för matlagning som kräver lite mer omsorg. 
 
Än så länge har jag vågat mig på boeuf bourguignon (googlade hur det stavades, ja), pulled chicken och pulled beef. Idag slog jag på den riktigt stora trumman och gjorde pulled pork-sliders med hembakat hamburgerbröd, egenpicklad lök och egengjord timjancoleslaw. 
 
SÅÅÅ GOTT! 
 
 


Ja menar först det saftiga, nybakade brödet. Sedan den pullade (?) porken som stått och puttrat i ugnen i fyra timmar. På med picklad lök, coleslaw, saltgurka och toppa med såsen som blivit i grytan. Och. Sen. In. I. Munnen. AAaaaa...
 
Till efterrätt kolakladdkaka.
 
 


 
Det är faktiskt riktigt roligt att greja med mat. Speciellt när jag kan lyssna på podcast samtidigt. Plus att det känns bra att skicka med barnen något slags matminne förutom stekt falukorv (inget ont om falukorv dock, det har räddat oss många gånger) (nobelpris till falukorvsuppfinnaren tack). Ja. Vi får väl se hur länge det här intresset håller i sig. Men det känns bra just nu. 
 
 

Marianne och Glenda

Jag har fått sällskap att två nya personer på min snapchat moapsiderchick
 
Marianne
Ålder: Medelålders
Bor: Någonstans i Östergötland. 
Egenskaper: Säljande och möjligen dömande. 
Yrke: HudTERRORpeut, skönhetsTERRORpeut samt outbildad hälsocoach. En TERRORpeut är någon som oombett och oinbjudet prackar på andra sina tips om hud, skönhet och hälsa. Hel klart ett yrke i sig. 
Älskar: Fransförlängning, onödigt dyra schampo, obeprövade hälsopiller samt antirynkkrämer som lovar mer än de håller. 
Intressen: Utveckla nya produkter kring hälsa och skönhet. Just nu försöker hon sälja ett piller som gör att man får större bröst. Enligt Marianne utsöndras detta piller i ändtarmen på dig, går vidare upp i ryggraden och sedan ut i brösten. Inom 1-20 år garanterar hon dig en större byst. Om du riktigt tror på det.
 
 
 


 
 
Glenda
Fullständigt namn: Glenda Helix Kanina Kopparmärra Götesson. Och jo. Hon hävdar att detta är hennes riktiga namn. 
Ålder: 40ish.
Bor: I Göteborg såklart! Born and raised. 
Egenskaper: Västkustpatriot ut i fingerspetsarna. Glad. Teatralisk. 
Älskar: Göteborg och ordvitsar.
Intressen: Posseidon, Liseberg, Paddan och Fiskekôrka. Samt att träffa sina vänner och äta mosbricka på stans bästa grill Gôtt Mos. Under en period bytte grillen namn till Sibylla och då slutade Glenda och hennes kompisar gå dit, i ren protest. Namnet Sibylla säger ju ingenting om vad grillen serverar, menar Glenda. Men nu är ordningen återställd igen. 
 
 

En dag på kontoret

Idag var minstingen i vår familj med på mig på kontoret. Han hade en sådan där mellandag efter sjukdom. Pigg men inte tillräkligt pigg för att orka med förskolan. Så kontoret fick det bli. 
 
Jag och Matilda har haft med våra barn i jobbet många gånger. Det känns självklart för oss och funkar alltid fint. Sen underlättar det förstås att vårt kontor är fullt med godis och pyssel som vi använder till olika projekt.
 
Topp tre roliga platser enligt våra barn: 
 
3. Liseberg
2. Lekland
1. Mammas kontor
 
Typ så. 
 
 

 
 
 
 
Nu är det HÄÄÄÄÄLG!

Barn och sömn

Jag hittade det här inlägget i mitt arkiv idag. Icke publicerat.
 
Även om det var några månader sedan jag skrev det så känns det relevent även idag. Håååååll till godo!
 
Vad jag har lär mig om barn och sömn: 
 
1. Sömnen är skakig i början
Små barn vaknar av mardrömmar, av nappar som trillar ut, av tänder som ska knaka upp ur känsligt tandkött, av kurrande magar, av närhetsbehov, av utvecklingssprång, av växtvärk, av täppta näsor... Barn kan vakna av mycket. Det liksom bara är så. 
 
2. Alla barn är olika
Barn har olika sömnbehov och olika sömnmönster. Mina barn är till exempel morgonpigga men istället kvällströtta. Andra barn sover till kl 10 men är istället pigga på kvällen. 
 
3. Alla föräldrar är olika
Att barn är olika det vet vi. Men föräldrar är också olika! Jag tycker att mina barn  sov rätt kass under yngre år men när jag har börjat jämföra mina barns sömn med barn vars föräldrar tycker att sömnen är toppen - då märker jag att våra barn har sovit likadant! Jag tycker att uppstigning klockan 06 är att gå upp mitt i natten medan andra föräldrar tycker att det är en helt okej vaknatid. Vi är helt enkelt olika i våra behov av sömn. 
 
4. Man glömmer
Miiiiina barn har sovit såååååå braaaaa från start säger alla som har äldre eller vuxna barn. Men jag tror inte alls att det har varit guld och sovfyllda skogar med allas barn i alla tider, där emot tror jag att folk glömmer. Man glömmer hur man sprungit upp om nätterna, man glömmer hur man legat och trängts fyra (eller fler) personer på hundrasextio centimeter. Man glömmer alla vab-nätter och alla upp-och-byta-lakan-i-tre-sängar-klockan-04 nätter. Man glömmer. 
 
5. Lägg ner prestigen
I vår familj har vi sovit i alla möjliga konstellationer. Allihop i samma säng. En mamma och två barn i samma säng. Pappa och barn i samma säng. Pappan i soffan. Pappan på madrass i vardagsrum. Överlag har pappan flyttat runt mycket? Men ändå. Vi har helt enkelt sovit på så vis att alla har fått ut mesta möjliga sömn. Nu är våra barn snart 7 och 4 år gamla och sover gott i sina egna sängar. Detta utan att vi har kämpat eller metodat ett endaste dugg. Det enda vi gjorde var att lägga ner prestigen. 
 
6. Tiden går fort och du måste inte njuta
Att vara mitt inne i massa vaknätter och vab och tänder som ska upp och kolik och nattskräck och hans moster är inte så roligt. Men med facit i hand kommer man tycka att tiden ändå har gått såååå fort! Vips är barnen större och inte ett dugg intresserade av att använda mamma eller pappa som liggunderlag. Men! Bara för att tiden går fort måste man inte njuta. Att kämpa med sömnbrist och dessutom tvingas höra att man ska njuta av tiden man är i, det leder bara till skamkänslor. Du älskar dina barn massa massa ändå. 
 
 
 
 

Hortenisa-lööööver

Jag har börjat ÄLSKA hortensior orimligt mycket! Jag blir helt rörd när jag ser hortensior och så måste jag fundera jättelänge på vilken färg jag tycker är finast men jag kommer aldrig fram till ett svar FÖR DET GÅR INTE VÄLJA! Alla hortensior är lika vackra. 
 
Jag vet inte hur den här kärleken kommer sig?
 
Blir man automatiskt en Hortensia-lover när man är 30 plus? Eller har det med vårt husköp att göra? Vi har ju både uteplats, trädgård, balkong och trappa där hortensior kan frodas i all sin prakt. 
 
Just nu är jag extra imponerad av vår granne som visar sig ha vårdat och närt en hortensia under flera år, genom alla årstider! Under hösten och vintern står den i sin kruka i ett förråd. På våren tar grannen ut hortensian och rastar den i frisk luft några timmar per dag. När sommaren kommer får den stå ute dygnet runt. Och så överlever den. År efter år. Jag är så imponerad av detta! I synnerhet rastandet varje vår. 
 
 
 
 
 
 
Personligt mål: Bli en hortensia-rastare. 

Låt mig dra en maj:are

Kikade tillbaka i arkivet för att se vad jag gjorde i maj för några år sedan.
 
Maj 2009
Vi bodde i Göteborg och jag var gravid med vår första bebis! På bilden är jag i vecka 19. Minns att jag var så bekymrad för att alla tyckte att mina mage var så stor. Det var det enda jag fick höra - vad stooooor du är! Nu tycker jag inte att magen ser speciellt stor ut alls?Det ser ut som att jag är på väg att släppa en fjärt. Möjligen?
 
 
 
 
 
Maj 2010
Jackan som jag har på bilden var min absoluta favvojacka det här året. Jag har fortfarande kvar den och tänker att jag ska använda den någon dag. 
 
 
 
Jag och mamma såg Mia Skäringers show Underbar och älskad. Minns att jag blev totalt frälst och gick där ifrån och var alldeles kär i Mia. 
 
 
 
 
Maj 2011
Vi hade flyttat från Göteborg tillbaka till Skövde. Jag levde i alla möjliga typer av leggings som ju var modernt då. Jag hade leggings med nitar, leggings med fuskskinndetaljer, leggings med revärer och leggings med hål (det sistnämnda ej avsiktligt). 
 
 
 
 
Maj 2011 skrev jag även det här hyllande inlägget till alla mammor på mors dag. 
 
Maj 2012 
Här var jag gravid med vårt andra barn och HERREGUD vad gravid jag var! Jag var så svullen att jag riktigt skvalpade när jag tog mig fram. Karpaltunnelsyndrom hade jag också. 
 
 
 
Maj 2013
Jag var ute och drack rosé. Minns att det var första gången på evigheeeeter som jag gjorde något utan ett barn under var arm. Blev salongis på två sippar. Ungefär.
 
 
 
 
 
Bebisen jag hade i magen året innan hade nu hunnit bli 10 månader. Här kan ni läsa om honom.
 
 
 
 
Maj 2014
Jag och Matilda rullade igång vårt företag så sakteliga och här hade vi precis varit och föreläst. 
 
 
 
Jag hade ångest DELUXE maj 2014. Mer än vanligt. Ångest gör mig hypokondrisk, nojig och orolig och i led med det var jag och gjorde en mammografi. Efter det var jag så less på mig själv och min ångesthjärna att jag började med KBT.
 
Maj 2015
Vi hade 90-talsfest. SÅ kul!
 
 
 
 
Här är en bild från när vi var och tittade på vårt hus som vi just hade köpt! Vad glada vi var!
 
 
 
 
 Japp. Det var några maj det. 

Nyttig kaka. Typ.

Idag har jag vobbat med den minste i familjen. VAB:at och jobbat. Skönt att även minstingen börjar bli lite äldre och kan ligga och titta på en film och ta det lite lugnt. Då hinner jag stöka över lite jobb. 
 
Meeeeeen vi har myst massa idag också! Såklart. Och även bakat världens godaste kaka. På riktigt min favoritkaka - nämligen morotskaka! Fullproppad med morötter, kanel, ingefära, lime och andra nyttigher!
 
MUMS!
 
 
 
 
 
 
 
Obs! Kakan kan även innehålla spår av några deciliter socker samt eventuellt ungefär exakt 1,5 deciliter olja. Eh. Ja. 
 
- Det där var väl inte så nyttigt? säger ni nu.
 
- Man blir inte nyttigare än man förställer sig! svarar jag då. 
 
Nu ska jag skära mig ännu en bit kaka och se en serie. 
 

Tveksam fredsmäklartakik

Det är inte alltid helt lätt att hålla sams med sitt syskon.
 
Konversation tidigare idag:
 
Treåringen (till sin storebror): Nu tycker jag att vi är SAMS! 
Sexåringen: Näeeee.
Treåringen: JO! Annars kastar jag lego på dig! 
 
Haha... 
 
Jag säger då det. Syskon syskon. 
 
 
 
Brollorna! En bild för några år sedan.

Irri pirri

Tre i-landsgrejer som gör mig irri (särskilt när jag har PMS): 
 
1. Hår över allt
Med både en långhårig mamma OCH en långhårig pappa i vårt hushåll singlar det ner en hel del hår ner mot golven. Ibland undrar jag hur det egentligen är möjligt att någon av oss har något kvar hår på huvudet? Alls? Andra dagar får jag feeling och tänker att jag ska väva en tjusig väggbonad av alla strån. 
 
2. Våta badrumsgolv
Även om ingen har duschat på hela dagen är badrumsgolvet vått. Alltid. Det tycks nästan som att duschen tar små duschar själv mellan varven, i alla sin ensamhet. Jag har aldrig klivit in i badrummet och klivit ut därifrån med torra strumpor, den saken är säker (och möjligen något överdriven, men ändå). 
 
3. Överdrivna mängder pinnar i trädgården
Det finns människor i vår familj som älskar pinnar. Att samla. Många. Ofta. Kastar man en blick in på vår tomt kan man mycket väl få uppfattningen om att vi står i begrepp att bygga ett helt nytt hus - 100% naturliga material. 
 
 
 
 
 
 
Nu ska jag chilla. Det är lördag. 
 

Morgontrött vs morgonpigg

Att få upp 3-åringen ur sängen om morgonen nu förtiden är inte det lättaste.
 
Goooodmorgon nu är det dags att vakna! Waky waky! Se så nu går vi upp. Hallå? ÅÅååååååå NU går vi upp, yessss! Eh.. Inte? Hallå? Någon? En liten fena av en muskel som möjligen kan tänka sig att stiga ur sängen? Inte det? Nähä nä. Okej. Du fortsätter sova? Jag förstår. 
 
Det här med att vara ute och leka i solen från morgon till kväll tar på krafterna.
 
 


 
6-åringen där emot är lika pigg som vanligt. Han brukar komma över till vår säng strax innan klockan 06. Strax efter 06 brukar han viska i mitt öra mamma... Får jag tacka?
 
Och med det menar han om han får tacka för sig och gör natten till morgon. Och det får han. 
 

Knorr middags-kit

I samarbete med Knorr har jag testat fyra olika middags-kit. Mexican Enchiladas, Thai Green Curry, Italian Risotto och Indian Tikka Masala. Med dessa middags-kit lagar man snabbt och enkelt till en måltid för 2 personer. Ibland (rätt ofta) har man (i alla fall jag) dom där dagarna då tiden tryter och då kan ett sådant här måltids-kit passa perfa!
 
 
 
 
 
Jag är på intet sätt en matfotograf men... 

 
 
 
Jag tyckte att Chicken Tikka Masal var godast!
 
Den var till och med riktigt god. Jag tillsatte kyckling och en skvätt grädde och det tog en kvart att svänga ihop, typ. Även min kära man gav tummen upp.
 
För den som vill kan man testa något av Knorrs måltids-kit och samtidigt ha chansen att vinna resecheckar för 25.000 kronor! Det är ju inget superdåligt pris direkt. Hääääär hittar ni all info om den tävlingen. 
 
Knorr kommer även under två veckor att resa runt med food truck och bjussa på smakprover av sina måltids-lösningar. Här ser ni turnéplanen
 
I samarbete med Knorr. 
 

Bebisskrik är det bästa som finns

Häromveckan var jag och Matilda ute och käkade lunch på stan. 
 
Några bord bort hade ett gäng föräldralediga mammor parkerat sig med sina bebisar och jag kunde inte låt bli att tänka att vad SKÖNT att bebistiden är över för min del! Gaaaah... Jag såg ju hur de där mammorna for upp och ner från bordet konstant. Det var flaskor, blöjor, nappar och puréer hit och dit. Så där som det är. Plötsligt bröt en av bebisarna ihop och började gallskrika.
 
Om jag stördes av det?
 
ABSOLUT INTE! 
 
Ha!
 
Det finns inget bättre än att höra bebisar skrika och veta att jag inte behöver göra ett jota åt det. Aaahh... Mamman till bebisen for upp direkt och började vyssa och truga med napp. I feel ya ma sista´  ville jag mima åt henne. 
 
 
 
Mamman som kan luta sig tillbaka nu förtiden. Någorlunda.
 
 
 
För övrigt åt vi VÄRLDENS godaste bearnaisesås! Den var så god att jag nu när en dröm om att få dricka den ur glas. Ett stort glas.
 
 


 
 En dag kanske...

Hur Sverige och svenskarna blir kring Melodifestivalen

Med anledning av att det är Eurovision på lördag (heja Frans!) giver jag eder här en talande lista över hur Sverige och svenskarna blir kring melodifestivalen. Håååååll till godo!
 
 
 
 

Kepsing-gate

Ja. Ni vill måhända veta vad som hände med kepsen?
 
Alltså, i helgen stod jag utanför Stadium med kepan och kvitto i näven men så i sista sekunden kunde jag inte med att gå in... GAH! Jag kände mig rädd för att dom skulle tro att det var ett förvirrat fyllo som kom in och började yra om namnade lappar och dubbelköpta kepsar. Så jag åkte hem igen och tyckte att vi fick skylla oss själva.
 
Blev ni besvikna på mig nu? 
 
Imorse gjorde jag dock en glad upptäckt när jag plötsligt hittade 6-åringens röda New Yorker-keps som vi trott varit borta sedan länge. Jo. Han har också haft en. Så nu har vi ändå två kepsar. HA! Det känns lite som en tröst. 
 
 


 
Vi får väl se hur länge vi får ha kvar dom här. Just kepsar är helt klart ett släkte för sig. 
 
 

Så kan det gå

- Vi ska ALDRIG ha någon studsmatta! har jag sagt i alla år.
 
Studsmattan - djävulens påfund. Så har jag känt. 
 
Nu: 
 
 
 
 
 
Barnen är överlyckliga. 
 
Ja-happ. 
 
Så kan det gå. 
 
Det är mycket man säger som förälder som man möjligen inte håller sen. Å andra sidan känner jag att nu var rätt tid för en studsmatta. Hade vi köpt en förra året hade vi bara fått stå bredvid och passa på minstingen och roligare kan man ha. Nu kan barnen hoppa självständigt (med vissa regler) och det har fungerat riktigt bra. 
 
Om jag har hoppat? Eh... SJÄLVKLART *går ut och drar en volt* 
 

Hattfnatt och barndomsvänner

Jag har blivit med hatt!
 
 
 


 
Nu fattas det bara smultron på tråd och en sommarvisa som kan följa med mig som någon slags "theme song". 
 
Ja. Vad ska man säga om den här dagen? UNDERBAR!
 
3-åringen (alldeles snart är han 4 år) har verkligen hittat en god vän i ett av grannbarnen. Dom är lika gamla och hänger ihop som ler och långhalm. Det är härligt att se. Och det är härligt att tänka att dom med största sannolikhet kommer att gå i samma skolklass och följa varandra upp i åldrarna. Kanske kommer dom alltid att vara vänner? Vem vet. Oavsett kommer dom vara varandras barndom. Dom kommer minnas varandras föräldrar, varandras syskon, varandras hem, varandras rum. Dom kommer minnas känslan av hur det var att traska hem till varandra och antagligen kunna erinra sig varenda liten bukt i trottoaren de 30 metrarna som skiljer våra hus åt. Det gör mig varm i hjärtat att tänka på. 

Effektivt släkte

Idag fick jag arbeta förmiddag hemma med barnen. 
 
Alltså förstår ni hur effektiv en småbarnsförälder är? Jag kan ibland höra tråkiga rykten om arbetsgivare som inte vill anställa mammor eller mammor to be av olika anledningar men jag kan tala om att dessa företag kommer ALDRIG in a million years hitta ett släkte som är mer tidseffektiva! 
 
Idag steg jag upp klockan 06:30 för att kunna jobba av lite innan barnen vaknade. När klockan slog 08:00 hade jag hunnit skicka ut två stycken planeringsmail till två olika samarbetspartners, ta fram innehåll till sex olika sociala plattformar samt stämma av flera olika saker med Matilda över telefon. Då fixade jag frukost till barnen under den tiden också. Som förälder har man no time to slösa. Man kan såklart vara av en effektiv natur även utan barn, men som småbarnsförälder har man en speciell blåslampa i baken, om man säger så. 
 
Under förmiddagen har jag och Matilda sedan filmat och fotat material till ett företag, med min trädgård som studio. Barnen fortfarande hemma (fram till pappan i familjen kom och tog över vid lunch). Jag blir fasen imponerad av mig själv ibland. Får man lov att bli det? Jo men det får man. 
 
 
 
 
 
 
Nu är det HÄLG!

Ett beroende

Vilken underbar dag vi har haft! 
 
SOOOOOOOL! Jag säger bara SOOOOOOL!!
 
Idag fick vi först fikabesök av några kompisar, sen har vi mest pysslat hemma. Barnen har varit ute och lekt med grannkidsen hela dagen. UNDERBART! Jag älskar älskar älskar huslivet. 
 
Jag älskar även att vi har det här precis runt knuten: 
 
 



Lite oklart vad jag gör på bilden, men ändå. 
 
Nu sover barnen och min kära man är ute och kör med högtryckstvätten på våra stenplattor, ett beroende han har utvecklat under veckan. Han tittade på mig förut med rädsla i blicken och frågade med darrande röst:
 
- Är det normalt att vara sugen på att högtryckstvätta?
 
Haha...
 
Gärna för mig! Det är väl bra att någon av oss känner energi för trädgården. 
 
Nu sms:ar jag dock med några kompisar som hänvisar till gamla Killing-sketcher och menar att just högtryckstvätt är inkörsporten till allt tyngre trädgårdshjälpmedel och innan jag vet ordet av är min man fast i något slags trädgårdsfixarträsk och vi har blivit med multipla åkgräsklippare. Vore ju lite snöpligt med tanke på att vi bara har en lilten radhus-täppa till trädgård. 
 
Ps. Vi har inte hunnit åka till Stadium idag men planerar att göra det imorgon.
 

Så sjukt!

Okej nu måste ni lyssna (eller måste och måste, men ni fattar). För det här är så SJUKT! Haha.
 
Vi tar det i punkter för det är så jag är van vid att lägga fram det:
 
• 3-åringen får en röd New Yorker-keps från Stadium. 
 
• En tid senare åker 3-åringen iväg på ärende med pappan och kommer hem utan keps. Såklart. Jag blir lite irriterad att min man inte har bättre koll på att barnen ska ha koll meeeeen meeeen. 
 
•  Jag vill gärna att barnet ska ha en ordentlig keps så några dagar senare beslutar jag att vi ska köpa en ny röd New Yorker-keps.
 
•  Vi åker ånyo till Stadium (detta var igår). 
 
•  I kassan får personalen problem då kepsen inte har någon prislapp?! Efter en stunds krånglande kan vi betala och åka hem. 
 
•  Morgonen efter (läs idag) ska jag namna den röda New Yorker-kepsen. Jag tar ner kepsen från hatthylla, letar fram lappen innuti kepsen och... Inser att den redan är namnda med vårt barns namn? 
 
•  Förvirrad tänker jag att det är den gamla kepsen som nu har kommit fram. Jag frågar min man vart han har lagt den nya kepsen? Min man svarar att han med bestämdhet vet att han la den på hatthyllan. Ingen annanstans. 
 
•  Jag börjar fundera. Under det där ärendet då första kepsen försvann var man och barn och inhandlade fotbollsskor... PÅ STADIUM!  
 
•  Nu trillar poletten ner.
 
•  VI HAR KÖPT VÅR EGEN KEPS!
 
•  3-åringen har kastat av sig kepsen i butiken och eftersom den är så oanvänd och ren har någon i personalen helt sonika hängt tillbaka den bland alla andra kepsar. Och så har vi köpt den. Igen. 
 
VAD är oddsen för detta??
 
Och vad är odsen att Stadium-personalen kommer tro på den här historien när vi imorgon åker tillbaka och berättar? Det vore ju trevligt att få tillbaka en slant, vi har ju ändå betalat två gånger för samma keps. Om inte får vi väl helt enkelt skylla oss själva.
 
 
 
En dyr keps.
 

Kaffekonst

Det här med att brygga kaffe, det är banne mig en konst!
 
Här hemma känner jag min bryggare. Vi är som ett strävsamt gammalt par som känner varandra utan och innan. Min kaffebryggare vet att jag är grinig innan första kroppen är klar och jag vet att bryggaren vill ha två koppar vatten och fyra skopor kaffe för att ordna ett aaaaalldeles perfekt resultat. 
 
När jag så möter en ny bryggare slås alla kanaler ur balans. Jag vet inte alls hur mycket pulver och vatten jag ska använda??
 
Under festen i helgen blev jag ombedd att sköta kaffekokningen med en bryggare som jag inte känner och det var hemskt! Även om det finns vissa måttangivelser som är standard så är det inte säkert att det stämmer! Det beror helt på vilken typ av bryggare du har framför dig. Jag ville typ slänga ner ett gäng skopor i kaffefiltret för att sedan slänga mig ut ur lokalen in i en väntande bil och skrika GO GO GO before they realize I just made svinäckligt kaffe!!
 
Jamenar det är inte roligt att råka koka osmakligt kaffe! 
 
Ni som också är kaffedrickare förstår nog. 
 
 
 
Här är min älskade perkulator. Kanske inte så vacker men hallå det är inte utsidan som räknas!


 

Älskad lek

Jag och barnen har en liten lek som vi alla tre älskar. Jag tänkte jag skulle tipsa er om den ifall ni någon dag har brist på fantasi. Den är himla rolig att ha som avrundning på dagen. 
 
Vi kallar den Hotell-leken. 
 
Så här:
 
1. Barnen går ut på balkongen i pyjamas och sätter sig i var sin brassestol. Nu låtsas dom att dom är på semester (här kan man självklart sätta sig var som helst, men semesterkänsla är det som gäller).
 
2. Förälder (jag i det här fallet) agerar hotellpersonal och fixar små "snittar". Jag brukar ordna bananskivor med lite jordnötsmör på och sedan sätta dit en tandpetare. Men man kan ha snittar i form av små mini-smörgåsar, gurka, äpple eller annat. 
 
 


 
3. Sen ordnar jag "drinkar" vilka brukar bestå av mjölk i ett finare glas tillsammans med en gurkbit. Igår rev jag även över lite bakchoklad för en lyxig känsla. 
 
 


 
4. Sedan går jag ut på balkongen och serverar snittarna och drinken under högtidliga former. Jag brukar även passa på att lära känna mina gäster lite bättre och fråga vad dom heter, hur gamla dom är, vad dom arbetar med och så vidare (här fantiserar barnen fritt, häromkvällen hette 3-åringen "Gnuck" en annan kväll hette han "Lars-Åke"). 
 
5. När gästerna har ätit och druckit borstar vi tänderna. Jag hjälper självklart till, en service vi har på hotellet.
 
6. Sedan visar jag gästerna till hotellets allra fiiiinaste säng (deras egen) och berättar att jag ska läsa hotellets bääääästa bok för dom. 
 
7. När sagan är slut berättar jag att hotellfrukosten står serverad i köket kl 07 nästkommande morgon och så backar jag bugande ut ur rummet. 
 
Medveten om att jag låter lätt sinnesrubbad här men barnen ÄLSKAR den här leken. Och jag med. 
 
Som sagt. Ett litet tips.
 
 

Pensionsfest

Igår rykte jag upp mig ur sjukträsket och så åkte vi iväg och deltog på en överraskningsfest för en familjemedlem som snart ska gå i pension. Ett långt och friskt arbetsliv bör firas! Faktum är att festen var så lyckad att min bror för en stund funderade på att annonsera omedelbar förtidspension. 
 
Skämt åsido.
 
Tänk er att gå i pension? Vad bitterljuvt det måste kännas. 
 
Ja-happ. Hej då arbetslivet. Vi ses aldrig mer. Typ. 
 
Jag har omkring 30 år kvar till min pension (eller 35 kanske) och när det väl är dags hoppas jag att jag har ett härligt och lustfyllt arbetsliv bakom mig (KV*). Jag hoppas jag kommer känna att jag har arbetat med saker som jag älskar och att jag har uppfyllt alla mina karriärdrömmar. Jag hoppas att jag har utmanat mig själv, vågat följa min inre röst, stått upp för mig själv och haft jäääääkligt kul på vägen. Som jag skrivit förr hoppas jag även att jag någon gång hamnar i en position där jag har makten att ge unga människor chansen att få visa vad de går för, vad det än må vara. 
 
Åh herregud det är SÅ mycket jag vill göra! Jag kommer på nya saker varje dag. Jag är verkligen inne i ett inre flow där. Senast igår lyssnade jag på en podintervju med Felix Herngren och kom på att det är manusförfattare jag vill bli (också) (ovanpå allt annat). Tänk att få vara med och skriva en humorserie, sitta i grupp och bara komma på massa roliga idéer! Det låter minst sagt som ett drömjobb. 
 
*avslutar blogginlägget pga måste iväg och förverkliga mig själv asap*
 
 
 


*KV står för KlyschVarning. Bör utfärdas när skribenten slänger sig med slitna och möjligen banala uttryck.



Annonsera här »