Mysteriet med skumtomtarna och den töade snön

I veckan insåg jag plötsligt att det ser ut som att florsocker-snön på vårt chokladhus har töat? Den har liksom försvunnit. Dessutom hade vi ställt åtta stycken skumtomtar kring huset och ALLA är borta!
 
 
 
 
?
 
Jag frågade övriga medlemmar i familjen om dom visste något om detta. 
 
Jag till min man: Vet du något om den töade snön och de försvunna skumtomtarna?
Min man: Nej?
 
Jag till sjuåringen: Vet du något om den töade snön och de försvunna skumtomtarna?
Sjuåringen: Näeee?
 
Jag till fyraåringen: Vet du något om den töade snön och de försvunna skumtomtarna?
Fyraåringen: JA!
Jag: Eh jasså. Vad har hänt?
Fyraåringen: Jag har slickat på taket och ätit upp tomtarna. 
 
Ja-happ.
 
Så var det med den saken. 
 
Vissa mysterier är lättare att lösa än andra. 
 
 

Personer som inspirerar mig

Jag fick en fråga i veckan. 
 
Hej Moa! Jag älskar ditt sätt att skriva och uttrycka dig på. Gillar verkligen den typ av humor som du skriver med, har läst din blogg sedan Crazypills-tiden och alltid tyckt att du skriver underhållande :) Och har en fråga gällande det (kanske står i nåt tidigare inlägg), om du har några tips på författare eller andra människor vars humor har inspirerat dig?
 
Svar:
 
Hej! Taaack för snäll kommentar! Kul att du har hängt med så länge! Crazypill... Ja det var tider det. Hehe.
 
Det finns många som har inspirerat mig i humor, mitt skrivande och mitt arbetsliv. 
 
Den allra första personen att bli en förebild och inspirationskälla för mig var Martina Haag. Jag upptäckte hennes böcker 2006-2007 någon gång. Det var en ögonöppnare för mig att inse att man som författare kan skriva vardagligt och humoristiskt. Man måste inte skriva högtravande eller i rim. Jag hade länge en dröm om att själv skriva böcker. Kanske är det en dröm jag väcker liv i någon gång... Vi får se. 
 
 
 
Träffade Martina 2013, det var en pirrrrrig upplevelse. 
 
 
 
En annan kvinna som har inspirerat mig är Mia Skäringer. Jag ÄLSKAR Mias böcker och jag älskade henne i Roll On tillsammans med Klara Zimmergren. Jag tycker att Mia visar att man kan bära på både humor och svärta. Det ena utesluter inte det andra. Nu är jag och Matilda förvisso noviser i ämnet, men när vi gjorde Humorhimlen under hösten tog vi flera ämnen som egentligen är allvarliga och gjorde humor av det. För mig är humor världens bästa redskap!
 
 
 
Såg Mias show 2010, åh vad bra den var! 
 
 
 
En annan person som har inspirerat mig är Karin Adelsköld. Hon var 35 år (plus minus) och hade två barn när hon en dag tänkte att wot the fukk jag ska testa stand up. Och det gjorde hon också. Med framgång. SÅ modigt! 
 
 
Blev intervjuad av Karin på Mama-galan 2011. 
 
 
Jag är även väldigt inspirerad av Hannah Widell och Amanda Schulman. Två hårt arbetande kvinnor, med familj och små barn, som byggt upp ett framgångsrikt företag. Med sin mångsidighet tycker jag att dom visar att man inte måste placera sig i ett fack, man kan göra många olika saker. Det var Hannah och Amanda som inspirerade mig att vilja starta en egen podcast. Detta gjorde att jag kontaktade Matilda (som jag inte kände på den tiden) och har i förlängningen lett till att vi idag driver företag tillsammans med kontor och allt. Najs kalajs. 
 
Martina, Mia, Karin, Hannah och Amanda. Där har ni mina stora inspirationskällor! Jag rekommenderar er att följa dom på sociala medier. Och läsa deras böcker. 
 

Chefer i samma ålder

Idag blev vi bjudna på en supergod jullunch på jobbet tillsammans med ett antal butikschefer.
 
Det känns lite lustigt att sitta kring en långt bord och inse att cheferna där är i min ålder. Ja en del är äldre förstås, men de chefer som är yngre är i min ålder. Ha! Alla dessa olika chefer som jag genom åren sett som så vuxna och otåkomliga är nu mina... Kompisar? Typ?
 
Att sedan tandläkare, doktorer eller gynekologer kan vara FEKKIN YNGRE än mig det är bara sjukt. SJUKT! HÖR NI DET?? VA??? SJUUUUUUKT!!!
 
Eh. 
 
Ja det är ju inte ert fel. Men ändå. Så knepig känsla. Fast även en rätt bra känsla. Världen blir plötsligt mindre svår och oåtkomlig. 
 
På tal om ålder minns jag även den gången då jag insåg att det fanns kändisar som var yngre än jag. Jag var kanske 20 bast eller något och läste i en tidning att Scarlett Johansson var 19 år. Det var märkligt eftersom jag dittills upplevt alla karriärister som såååå vuxna men nu var dom plötsligt yngre än jag? Mind blowing på ett i-ländskt vis. 
 
Tänker ni också på sådant här eller är det bara jag? 
 
Well. Nu ska jag se på Bonde söker fru.  
 
 
 
En som kan vara äldre än både kändisar och gynekologer.  
 

90-talets matsedel ringde

Jag såg på Historieätarna igår. Temat var 90-tal. Tjoho! Roligt att ta del av en epok som jag själv har klara minnen från. 
 
Mat på 90-talet:
 
1. Tacos
Oj oj vad vi käkade tacos hemma hos min familj på 90-talet. Och gör fortfarande, för den delen. På den tiden käkade jag alltid fyra hårda skal med sallad i botten, följt av tomat, gurka, majs, köttfärs och längst upp ost. Jag minns hur den rivna osten smälten ovanpå den varma köttfärsen och hur nöjd jag därför var med just den placeringen på ingredienserna. Briljant... viskade jag för mig själv innan jag högg in i skalet. 
 
 
 
 
 
 
2. Pastasallad med Rhode Island-sås
Inte en utflykt avverkades utan att minst en flaska Rhode Island slog följe. Och hur smidigt var det inte med pastasallad egentligen? Den kunde man ju äta KALL. Så smart. 
 
 
 
 
 
 
3. Bake off-bröd 
I vårt hem var bake off-bröd givet i frysen. Tjoooff in i ugnen så hade man en tveksamt nybakad ciabatta i näven. Min yngre bror närde ett lättare beroende av baguett-varianten. Mina tydligaste barndomsminnen av min bror är 1) vi lekte ofta 2) han åt alltid bake off-baguetter. 
 
 
 
 
 
 
 
4. Gorbyspiroger och panpizza 
En kompis till mig hade alltid hela frysen full av Gorbys så vi gick ofta hem till henne efter skolan och käkade ojämt uppvärmda micro-piroger. Höjden av lyx! Ibland fick vi Panpizza med extra e-nummer till lunch i skolan. Dubbel-lyx!
 
 
 
 

BookBeat

I samarbete med BookBeat. 
 
Som jag skrivit tidigare är jag ett stort fan av ljudböcker! Jag älskar att jag har hittat den formen av eh... läsning. Sedan sist har jag hunnit avverka en rad mucho spännande böcker! Bland annat Therese Lindgrens bok Ibland mår jag inte så bra, den rekommenderar varmt! Therese skriver om psykisk ohälsa, hämtat från egna upplevelser. Jag kände igen mig i mycket. 
 
 
 
 
 
 
Jag har även lyssnat på Kaninjägaren av Lars Kepler. Den är såååå spännande! Första kapitlet är så nervkittlande att det nästan inte gick att lyssna på. 
 
- Neeej neeej neeeej!! kved jag för mig själv samtidigt som jag hängde tvätt. 
 
Helt normalt. 
 
 
 
 
När vi åkte till Varberg förra månaden lyssnade vi på barnljudböcker i bilen. Perfekt underhållning för dom med lite mindre åka-bil-tålamod. 
 
Nu har BookBeat precis lanserat presentkort där du kan ge bort 1, 3 eller 6 månaders lyssning. En superbra julklapp för den som redan har det mesta i prylväg, tänker jag. 
 
Ni hittar BookBeats presentkort här
 
Har ni aldrig har testat BookBeat tidigare får ni en fri prova-på-månad om ni anger koden Spiderchick. Ingen bidningstid. 
 
Häpp!

Låtar jag haft på huvudet

Obs! Triggervarning! Följande inlägg kan orsaka fastklistrande låtar på hjärnan. Effekten kan kvarstå i DAGAR!
 
Konstiga låtar jag har haft på huvudet idag: 
 
- Papa don´t preach 
Ingen aning vad det här gamla Madonna-låten kom ifrån? Jag kan dessutom bara sjunga en halv mening. Papa don´t preach Im in love na na na... Sen börjar jag om från början igen. Samma halva fras. Om och om igen. 
 
- Corina Corina 
Corina Corina na na na... Har ni hört den gamla dansbandsdängan? Jag har en kollega som heter Carina så jag tror att det är därför som Corina Corina har smugit sig in i mitt medvetande. 
 
- Bjällerklang
Ute faller snön i spiltan blacken står na na... Inte så konstigt att jag sjunger på Bjällerklang kanske, nu i juletider och allt. Jag har säkert hört den i någon butik och vips så sitter den som ett litet tuggummi på både hjärnbalk och stämband. 
 
Ja.
 
Vad ska man säga?
 
Jag glömmer föräldramöten och tider till tandläkaren men kan tydligen plocka fram den ena märkliga låten efter den andra ur min hjärnbalk hur lätt som helst? Märkligt. 
 
 
 
 
 

Föräldrar till söner

UnderbaraClara slår som vanligt huvudet på spiken.
 
Vi som är föräldrar till pojkar bär ett enormt ansvar! Det är vi som ska skapa vettiga killar och män. Killar som inte tar sig friheter, som inte tafsar eller kallar tjejer för hora.
 
Jag tänker att det redan från tidig ålder bland annat handlar om att aldrig prata i termer om att tjejer på något vis skulle vara sämre. Att aldrig tala nedvärderande om "tjejiga" saker. För vad lär vi pojkar när vi till exempel redan i småskolan kallar det "sämre" brännbollsracket för tjejracket? Ökar det respekten för tjejer? Nä. Precis. 
 
Jag tänker även att det innebär nolltolerans mot att slåss och vara allmänt SKRÄÄÄÄNIG och BRÖÖÖÖTIG. Att inte vifta bort dåligt beteende med orden boys will be boys. HU! Jag blir irriterad bara jag tänker på den sägningen... Pojkar kan också ta ansvar för sitt beteende! Det är jag övertygad om. Precis som tjejer kan det. Att tro något annat är att tro mindre om killar. 
 
Vidare är det såklart svinviktigt att lära pojkar att man aldrig får ta sig friheter med tjejers kroppar (och ingen får ta sig friheter med deras kroppar heller, för den delen). När jag var 10 år var taffsandet vardagsmat i skolan. TIO ÅR! Vad händer med en pojke när han redan från tidig ålder lär sig att han utan konsekvenser får ta flickor mellan benen? Var fanns alla vuxna? Det kan jag undra i efterhand. 
 
Liksom Clara hoppas jag dock att det har blivit bättre sedan jag gick i skolan. Men återigen, föräldrar med söner bär ett stort ansvar. Vi måste lära killar att man inte måste ta sig an rollen som macho hö hö grabb grabb bröl bröl. Det är vår uppgift att guida våra pojkar mot att bli respektfulla, trygga medmänniskor. 
 
På så vis kanske vi slipper lära tjejer att dom är lika bra och har lika stor rätt att finnas och ta plats. Något som ju inte borde behöva läras ut - utan något som är alldeles, alldeles självklart.
 
 
 

Soft lördag

Imorse blev 7-åringen upphämtad av sin morbror. Dom ska till morbror nummer två uppe i Karlstad och se på ishockey. Sen ska dom sova över natt och ha mysigt. Imorgon skulle dom nog gå på julmarknad tror jag. 
 
Pappan i vår familj har tagit med med 4-åringen till sin replokal. Yngste medlemmen i familjen har helt klart ärvt sin fars musikintresse så jag antar att dom har roligt just nu. 
 
Det här betyder att jag har fått saker gjorda legat i soffan. Aaaah...
 
 
 
 
 
Jag har bland annat tittat på Familjen Annorlunda. Jag älskar det faktum att den ena familjen skriver kontrakt med sina barn innan dom ska åka till Kolmården. Kontraktet går ut på att alla ska sköta sig och ingen ska uppvigla till bråk.
 
 
 
 
 
Smart!
 
Överväger att införa liknande kontrakt i vår familj. Jag tänker mig punkter så som "ät när det bjuds", "gå på toaletten när tillfälle erbjuds" samt att ha öppna och gärna inlyssnande öron. Det är sådant som underlättar en resande fott. 
 
Ja-happ.  
 
Ikväll ska jag och 4-åringen ha myskväll med 4-årings kompis och hans mamma. Den senare är förstås min kompis. En dubbeldejt ska vi ha, kan man säga. 
 
Najjjjs. 
 
 

En vlogg!

Hoppla! Det var visst så roligt att filma vloggar att jag gjorde en till i bara farten. 
 
Jag jobbar hemifrån, går på glöggmingel, tar med 4-åring till kontoret, äter mat på Gyllene Måsen samt blir liknad vid en romersk fotsoldat. Allt detta på bara två dagar. Hur fartfyllt liv har jag inte??
 
Håååååll till godo.
 
 

Tv-program jag följer

Det bästa med den här mörka årstiden är att det är legitimt att lägga sig raklång i soffan och titta på tv från att barnen har somnat.
 
Tv-program jag följer just nu:
 
1. Svenska bachelor
Bachelor bachelor bachelor... Säg det snabbt flera gånger och hör hur stööört det låter. Eh. Ja. Hur som helst. Jag blev totalberoende av förra säsongens Bachelor. Årets upplaga är inte riktigt lika bra även om Bachelorn him self ska ha cred för hur många gånger han orkar säga lets mingle! Bachelor Eftersnack är otroligt obekvämt och konfronterande och med andra ord seriens stora behållning. Jag älskar även det faktum att tjejerna inte bara står och trånar utan faktiskt kräver något tillbaka från Bachelorn i fråga. 
 
 
 
 
 
 
2. Bonde söker fru 
Jag ser på ungefär varannan säsong av Bonde söker fru. Tricket för att bli fast är att följa det från början, helt klart. Då får man en relation till alla inblandade och känner massa känslor tillsammans med dom. Roligast att följa är Erik och Jennifer. Erik själv är väl inte så spännande men tjejerna på hans gård bjuder på action. Framför allt bjuder dom på sig själva, vilket dom ska ha cred för. Bonden Jennifer är väldigt... klinisk? Vilket jag älskar! Hon har som en enda lång arbetsintervju med sina friare. I sista avsnittet tänker jag mig att de två finalisterna får lämna arbetsprov och referenser och sen får dom se om Jennifer hör av sig.
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Historieätarna
Ett program som gör historia intressant. På riktigt. Det ÄR ju intressant med historia! Synd bara att min historielärare i skolan var ungefär lika trollbindande som som en påse oblekt bomull. Jag tar igen det nu. 
 
 
 
 

Smörgåsfiskaren

Konversation i sängen vid kvällens nattning:
 
Jag: Godnatt.
Fyraåring: Godnatt. 
*paus*
Fyraåring: Mamma...
Jag: Ja?
Fyraåring: Du får inte bli arg nu!
Jag: Nä.
Fyraåring: Och du får INTE bli GALEN!
Jag: Eh... Nä. Okej. 
Fyraåring: Du får BARA bli glad när jag säger det här.
Jag: Okej. 
Fyraåring: Jag är hungrig. 
 
BAAM.
 
Fyraåringen vet minsann hur han ska få sin mamma att pausa nattningen för att hämta både en och två smörgåsar. 
 
 
 
Mor och son innan nattning. 
 

All in för jul

Jag insåg just att vi mer eller mindre omedvetet har gått all in för jul i år.
 
Vi har: 
 
• Satt upp alla julstjärnor och adventsljusstakar 
 
•  Träffat tomten två gånger
 
•  Ätit julbord 
 
• Inhandlat julkalendrar 
 
• Köpt (några) julklappar 
 
•  Bakat pepparkakor
 
•  Gjort ett chokladhus 
 
 
 
 
 
 
 
•  Bakat lusseubullar
 
•  Bakat lussesemlor
 
•  Köpt hyacinter 
 
• Ätit julskinksmackor
 
Allt detta innan december ens har börjat.
 
Vad är det som händer?
 
Det enda vi inte har gjort ännu är att fira själva julafton. Men det är väl bara en tidsfråga innan vi har stökat undan det momenten också. 
 
 

En videoblogg

Jag vet inte varför men jag känner verkligen för att göra mer rörligt material. Jag tänker att det kan addera något till mitt content här på bloggen.
 
Skoja.
 
Påminn mig om att aldrig använda ordet content i samband med min blogg. 
 
Det jag vill säga är att jag känner ett sug efter att göra filmklipp. Jag var ju igång i somras och tyckte att det var superroligt med hela youtubegrejen men sen halkade jag ur det och... Jag har helt ärligt inte hittat vad det är exakt jag vill göra i form av film. Men jag testar mig fram så får vi se vart jag landar. 
 
Nu har jag i alla fall filmat lite under dagen idag och klippt ihop till en vlogg. Bland annat hade jag med mig en praktikant till jobbet idag. Håååååll till godo. 
 
 
 
 
 
Häpp häpp.

Lusse-semlor

Förutom att vi bakade pepparkakor i helgen bakade vi även lusse-semlor. Det vill säga semlor med saffransbulle och lingongrädde.
 
SÅ GOTT!
 
 
 
 
Här har ni recept för den som känner sig manad. Och läskad. 
 
Två av lusse-semlorna gick fyraåringen över med till våra pensionärsgrannar. Dom bor vägg i vägg med oss i radhuslängan. De gånger vi bakar delar vi gärna med oss till dom, det har blivit lite av en tradition. Barnen älskar att springa dit med en burk kakor eller en påse bullar eller som i det här fallet ett fat med lusse-semlor. Ibland hör jag hur barnen snusförnuftigt och stolt förklarar vad det är för något. Nästan varje gång får dom med sig något tillbaka - en godisbit eller kanske någon kaka. Budapestbakelse fick vi en gång. Det var trevligt. 
 
Jag rekommenderar den här typen av utbyte med grannarna. 
 

Livet

Tack snälla ni för alla fina och kloka kommentarer i förra inlägget
 
Samtidigt som jag går runt och bär på ångest har den här helgen även inneburit massa roligheter. 
 
Igår träffade vi tomten. Sjuåringen är övertygad om att tomten är den största bluffen sedan tandfen medan fyraåringen är övertygad om att han är the real deal. Åsikterna går så att säga isär. 
 
 
 
 
 
Efter tomtemötet åkte sjuåringen på kalas. Pappan i familjen städade huset och jag och fyraåringen bakade pepparkakor. Fyraåringen tyckte att degen skulle vara sparsamt utkavlad i en höjd av cirka 16 centimeter medan jag tyckte att en tjocklek på några millimeter nog kändes mer rimlig. Efter en del diskussion vann jag. 
 
 
 
 
 
På kvällen fick vi besök av min bror och hans fästmö. Vi käkade tacos och hade det mysigt. Barnen älskar sina mor och farbröder. Vilket är härligt. 
 
 
 
 
 
Imorse tände vi första ljuset i vår 100% icke hemmagjorda ljusstake. 
 
 
 
 
 
Sen åt vi knäckebröd med julskinka och senap. Hälften av familjens medlemmar njöt något kopiöst medan andra halvan förhöll sig något mer skeptiska till denna kombo. 
 
 
 
 
 
Vid lunch mötte vi upp släkten för julbord. Detta på initiativ av MIG. Det har gått alldeles för många decembrar i mitt vuxna liv där jag helt har missat allt vad julmat heter. Nu är det nog med det. Jag har med åren förstått att ingen kommer knacka på dörren och erbjuda mig prinskorv och räkstuvning utan vill jag ha julmat det får jag ta makten över julbordet själv. 
 
 
 
 
 
 
 Dessert och godisborden var episka. 
 
 
 
 
 
Kring dessa sockerstinna upplägg hovrade jag och fyraåringen runt en bra stund. Vi är snaskgrisar båda två. 
 
 
 
 
 
Efter två timmars julbord, flertalet desserter, godis, julmust, celmentiner och goda ostar åkte vi där ifrån. 
 
- Jag är hungrig! konstaterade sjuåringen icke ironiskt i bilen.
 
Det är sant.
 
Jag grinade en kort skvätt inombords.  
 
Sen tillbringade vi eftermiddagen hemma hos några kompisar. Och ni hör ju. Man kan ha bära på massa ångest och samtidigt ånjuta en superbra helg?!
 
Livet. 

Ångest

Tjollahopp!
 
Lördag och en tjock filt av ÅNGEST vilar över mig. Inte så roligt. Jag har blivit besviken så många gånger den här veckan angående massa olika saker och det har byggt upp en ångest. Tänkte först skriva ett långt inlägg om det men sen... Nä. Jag orkar inte. Jag är ingen ältare. Jag mår sämre av att ta upp saker jag mår dåligt över, även fast det säkert kan underlätta i längden. När jag led av en ätstörning i tonåren mådde jag om möjligt ännu sämre av att gå till psykolog. Jag förstod aldrig riktigt grejen med att sitta där och grotta ner mig i allt tråkigt. Jag ville ju må bra! Skratta. Tänka på roliga saker. Ha ORK att göra roliga saker. Men det kan ju även ha berott på psykologen. Vi kanske inte var en match made in heaven hon och jag vilket ju var svårt att avgöra som 15-åring. Hon satt mest och glodde på mig och hummade bekymrat medan jag försökte teleportera mig själv, eller möjligen henne, till en annan plats. 
 
Där emot KBT upplevde jag passade min person bättre, där fick jag mer handfasta tips att komma framåt i tankebanan. Men min ångest kommer och går så mycket att jag aldrig riktigt har fått rutin på KBT:n. Vaddå jag mår ju bra, jag har inte tid att springa där, tänker jag under ångestfria perioder och avbokar min terapi. Sen BAAM slår ångesten till och där står jag med oro upp till hakan utan en KBT-dam att hålla i handen. 
 
Jaha nu blev det visst ett inlägg om mitt mående ändå? Very well. 
 
Jag vet att jag kommer må bättre om bara några dagar. Kanske redan imorgon. Vore gött. 
 
 
 
Tända ljus, hyacinter och chokladhus muntrar upp. 
 
 

Hatlista

Varför inte förgylla fredagen med en liten hatlista? 
 
Min äckligaste mat:

Sill samt all form av icke tillagad lax. Laxen på sushi, gravad lax och sådant där. Jag önskar dock att jag tyckte om det på grund av nyttighetshalten. 

 

Kräftor gillar jag där emot. 
 
 

Hatväder:
Slask och regn. Alternativt när det är alldeles för varmt och man har 4 kilometer att gå till jobbet och kommer dit med två stadiga LP-skivor under var armhåla. 

 

Då tappar jag humöret helt och hållet:

När folk ger ett otrevligt bemötande helt utan anledning. Så. Märkligt. Eller ja, då tappar jag inte humöret helt och hållet kanske. Det hade ju varit kontraproduktivt. Men jag gillar´t inte. 

 

Sämsta musiken:

Jag vågar inte skriva hårdrock med risk för att hamna på min äkta mans hatlista.......... Gulp. Närå jag gillar faktiskt den hårdrock som min man har skrivit men i övrigt är jag inte så mycket för just den genren. Jag vill kunna tralla med i musik! *nynnar på Elektrisk med Marcus och Martinus*

 

 

 

 

Värsta tiden på dygnet.
Klockan 01:30 om jag av någon anledning inte har fått gå och lägga mig. Då kryper min nattångest fram. Hu!

Mitt sämsta humör.
PMS-ångest. Den är så lynnig och oberäknelig. Jag ser inte mina reaktioner komma. 

Sämsta grejen jag äger.
Möjligen alla ljuslyktor som jag en gång i tiden tyckte skulle förgylla hemmet (under 2010 hade jag kunnat starta en ljuslykte-butik inklusive lager) men som nu bara tar upp plats i något skåp. 

 

 

En av alla ljuslyktor som tändes 2010.
 
 

Värsta personlighetsdragen.
Ja förutom folk som är otrevliga, aggressiva, hatiska och våldsamma så måste jag säga folk som aldrig tar några  egna initiativ. Alls. Någonsin. Det är så långt ifrån min egen person att jag kan ha svårt för det. 

 

Japp.

 

Det var dagens peppiga lista.

 

Nu tar vi frrredag! 

 

Kändisar jag är lik

Jag har sett flera olika bloggare som gjort uppdateringar kring kändisar dom får höra att dom är lika. 
 
Jag har också fått höra att jag är lik en rad olika personer genom åren. 
 
Bland annat: 
 
1. Ashlee Simpson
 
 
 
 
Vi har ganska lik ögonfärg och ett extremt likt underbett (tänk att underbett kan vara så lika varandra??). När jag hade mörkt hår och bodde i London fick jag faktiskt frågan flera gånger om jag VAR Ashlee Simpson. Speciellt från australienare. Jag tror att Ashlee var stor i Australien då på något vis. 
 
 
2. Paris Hilton
 
 
Under perioden då jag var väteperoxidblond och fotade mig själv i fågelperspektiv fick jag ofta höra från er att jag var lik Paris Hliton. Jag tror att det är läpparna och möjligen näsan som är mest likt. 
 
 
3. Johan Palm från Idol 2008
 
 
 
 
Under tiden har var med i Idol fick jag dagligen höra hur lika vi var. 
 
4. Linnea Henriksson
 
 
 
 
Linnea är en annan före detta Idoldeltagare som jag har fått höra att jag liknar. Jag tror att det är främst luggstråna som är lika. Och möjligen näsan. 
 
5. Jessica Alba 
 
 
 
 
 
Vi är SÅÅÅÅÅ lika jag och Jessica Alba! Det är GALET!
 
Not.
 
Men jag har faktiskt fått höra att jag är lik henne. En gång. 2011. Efter den här suddiga bilden:
 
 
 
 
Japp.
 
Sen får vi absolut inte glömma hur lik jag är tjejen på rollatorförpackningen.
 
 
 
 
 
Samt den här personen och den här. Tjejer som helt klart är sisters from andra misters. 
 
Vilka brukar ni få höra att ni är lika?
 
 

Fint och ärligt

Jag tycker att det här var fint och starkt skrivet av Engla. Om att bli trebarnsmor, uppleva kaos, utmattning och att ha en man som kanske inte finns där hela vägen. 
 
Det senare har jag hört om allt för många gånger. En kvinna som har en man och en pappa till sina barn. En pappa som är bra och snäll och kärleksfull och allt det där men som ändå inte tar ansvar hela vägen i vad det innebär att bli förälder. Som lever på som vanligt vad gäller fritidsintressen, som sätter jobbet framför allt, som aldrig VAB:ar, inte har koll på barnens scheman eller ens deras klädstorlek. 
 
Något som sårar mig å alla mammors vägnar samt gör mig hyfsat förbannad det är när folk säger "men mamman måste slääääääppa in pappan, det är vad det handlar om". Man ba VA!? Om pappan inte tar ansvar fullt ut så är det alltså mammans fel? Öh. Eller så kan pappan i fråga bara ta och steppa upp i gejmet. Ta mer initiativ, visa att han vill och kan och har koll utan att mamman ska behöva tjata, curla, hinta, be, fråga eller bana vägen. 
 
Jag och min man har preis som många andra par också kämpat för att uppnå balans i föräldraskapet. Vi har tampats mot föreställningar och normer gällande inititativ och ansvar. 
 
- Hur hinner du med allt? brukar folk fråga mig. Du som är småbarnsmamma och allt.
- Barnen har en pappa, brukar jag svara. 
 
Helt enkelt.
 
Eller som när en äldre kvinna frågade var barnen är när jag reser i jobbet. Haha... Men så var hon själv mamma under 50-talet. Hemmafruns guldålder. Jag är glad att jag inte var mamma på den tiden. 
 
Men fortfarande år 2016 är det lätt att halka ner i gamla föreställningar om att det är mamman som ska ge avkall på karriär och fritid. Vilket man naturligtvis får om man vill. Jag vet massor av kvinnor som vill sätta mammarollen framför allt och det är helt okej, men jag känner inte igen mig i det. Jag vill ha ett jobbliv jämsides barn och familj precis lika mycket som min man vill ha det. Vi får samsas om tiden helt enkelt, vilket är en utmaning. Men det funkar eftersom båda är med på det. 
 
Hur som helst tycker jag att Englas inlägg var uppfriskande ärligt. Har du som mamma en pappa till dina barn som borde ta mer ansvar, då är det inte på ditt ansvar (också). Att ta ansvar är hans ansvar.
 
Häpp!
 
 
 
 
 

Humorhimlen avsnitt 4

Ja-happ nu kan ni lyssna till vårt sista avsnitt i Himorhimlen. 
 
Ni får möta Youtubern Sussibus som delar med sig av tveksamma julpysseltips. Ni får ta del av en ljudboksinspelning med myyyyycket svärta, inspireras av västgöten Caritas relationstips samt lära er mer om svensk kultur. Av och med mäj och Matilda. 
 
Som vanligt delar vi avsnittet med andra humorister så ni får nog spola fram en bit innan ni hör våra stämmor. 
 
Lyssna nedan eller i er närmaste pod-app. 
 
 

Cynisk

Vi såg på en film häromdagen där huvudrollsinnehavaren i första avsnittet hamnar i skottlossning med sina fiender. Hon träffas av en kula. 
 
Min man: Dom DÖDADE henne!
Jag: Nej dom dödade henne inte. 
Min man: Joooo hon dog! 
Jag: Nej.
Min man: Varför tror du inte att dom dödade henne? Dom är ju fiender.
Jag: Men snälla. Hon är HUVUDROLLEN. Filmskaparna har garanterat betalat henne asmycket pengar, det klart att dom inte fasar ut henne i första scenen. 
 
Strunt i handlingen.
 
Jag tänker på det ekonomiska. 
 
Mvh // Cynisk film-tittare
 
 
 
 
 
 

Saker jag blir sugen på

Med anledning av förra veckans magsjuka (som jag tydligen inte kan släppa utan måste fortsätta älta) tänkte jag lista saker som jag blir sugen samt INTE sugen på i dyningarna efter magsjuka. 
 
Saker jag INTE blir sugen på:
 
• Kaffe
Jag behöver inget som sätter ytterligare fart på magen... Om man säger så...
 
• Dryck med bubblor
Det bubblar redan en del i buken. Så att säga. 
 
Saker jag blir sugen på: 
 
• Milkshake
Milkshake är nästan det enda jag tänka på efter att jag har mått dåligt. En söt, chokladig, iskall milkshake... Aaa... Roten till att gott i livet. 
 
• Färska fikon 
Lite oklart varför men det är något med konsistensen som attraherar ett post magsjukt jag. 
 
• Apelsin
Att bita i apelsinköttet och känna saften rinna ner i strupen i en precis lagom stor stril... AAa! Livets elixir har jag  yrat för mig själv någon gång. 
 
• Chips 
Salt! GIV MIG SALT! Så skriker kroppen efter magsjuka. Eftersom en näve rent bordssalt antagligen är både äckligt samt direkt livshotande så nöjer jag mig med chips.  
 
 
 
Idag frisk och kry. 
 

Julpyssel

Idag kände jag för att julifiera hushållet, det är ju trots allt 1:a advent om en vecka. 
 
Bland annat satte jag ihop den här adventsljusstaken: 
 
 
 
 
 
Fin va? 
 
Jag gjorde den själv. 
 
*syrsor spelar*
 
SKOJA!
 
Klart att jag inte har gjort den själv. 
 
Var det någon som gick på det? Herreminge. Jag köpte ljusstaken färdig med ljus och allt. 
 
Jag är den minst pyssliga personen i hela Götaland. Jag är personen som frågade i en pysselbutik om man kunde  lämna in sina fotografier och få tillbaka en färdig scrapbook? Tjejen i kassan uppyste mig vänligt om att scrapbooking utför man själv, om man har lust och inspiration. Att be om en färdig scrapbook är lite som att be någon måla ens egna teckningar. Sa inte tjejen. Men jag har ju förstått det efteråt. 
 
Nej pyssel och sånt är inte min grej. 
 
Men nu känns det mysigt här hemma! Egengjort eller ej. 
 
 
 
 
 
 
 

Tveksam sovmorgon

Igår kväll förklarade jag för barnen att efter den här veckan är det viktigt att vi tar sovmorgon. En lååååång sovmorgon. Så att vi vaknar och är pigga. Speciellt med tanke på att vi ska iväg på spelkväll hos kompisar lördag kväll. 
 
Japp.
 
Men som alla föräldrar vet är tålamod och sovmorgon något som man sällan kan uppmana barn till. 
 
Tillåt mig punktera upp vår tveksamma sovmorgon: 
 
05:20 Sjuåringen lägger en fuktig mun mot mitt öra. Mammaaaa väser han. Jag kan inte sova. 
 
05:21 Sov! Det är natt! väser jag. 
 
05:22 Känner i varenda cell i hela min kropp att jag verkligen INTE orkar att det ska bli morgon innan klockan 06.
 
05:25 Sjuåringen ligger bredvid mig i sängen och sprätter som en liten otålig höna. 
 
05:26 Ligg still annars kan vi inte åka på någon spelkväll! hotar (?) jag.
 
05:26 Jag tror att det finns någon regel som säger att man inte måste vara pedagogisk innan klockan 06 på morgonen.
 
05:26 Eh. Eller?
 
05:30 Sjuåringen somnar om. Möjligen i någon slags rädsla över utebliven spelkväll. Ehum.
 
05:35 Jag börjar slappna av och känner att jag somnar o...
 
05:36 HEJ MAMMA!
 
05:36 Fyråringen kikar plötsligt upp mellan täcken och kuddar som en överraskande liten gubbe i lådan. 
 
05:36 Va?
 
05:36 Vart kom han ens ifrån?
 
05:37 Mamma när börjar spelkvällen? undrar fyraåringen oroväckande piggt. 
 
05:37 Om TOLV timmar väser jag. Sov nu. Det är fortfarande natt. 
 
05:38 Som genom ett under lyssnar fyraåringen på min uppmaning och somnar om där han ligger någonstans mellan täcken och familjemedlemmar.
 
05:39 Pjuh!
 
05:40 Jag tänker att har vi tur får vi alla ytterligare en timmas sömn.
 
05:43 Aaaa äntligen lugn och r...
 
05:44 SNAAAAARRRRRRRRRRRRRKKKKKKKKKK.
 
05:45 Vafalls?
 
05:46 Familjens pappa har plötsligt börjat snarka så att det skallrar i både fönster och trumhinnor. 
 
05:47 Överväger om jag ska resa mig och buffa till honom och där med riskera att väcka båda barnen eller helt enkelt låta snarkningarna hållas?
 
05:48 Jag chansar. Reser mig försiktigt och buffar till honom. 
 
05:49 Håller andan... 
 
05:50 Snarkningarna upphör. Inga barn vaknar.
 
05:51 PJUH! 
 
Jag somnade om tillslut. Och vi sov allihopa till strax efter 07.
 
HALL-E-LUL-JA! 
 
 
Skål i kaffe och pyjamas. 
 

Peppen

Hej från andra sidan! Den friska sidan. Japp. Vi lever åter i vårt hushåll, efter magsjukans besök. 
 
Skönt att det snart är helg. Förutom att hela familjen mått bajs i olika omgångar har den här veckan även varit full av deadlines och möten. Det är roligt och tacksamt att ha mycket att göra men det kan bli stressigt när allt kommer på en gång. Jag har även en briljant, snudd på imponerande, förmåga att stressa upp mig på förhand över saker vilket inte underlättar. 
 
Men nu så.
 
Allt är inlämnat och allt avklarat. Vi är friska. Den känslan alltså. Förlösande. 
 
I måndags skickade jag även in vårt sista avsnitt till Humorhimlen på P3. 
 
Fick tillbaka det här svaret från min kontakt på P3:
 
Lysande. Tycker det här är det bästa avsnittet så långt. Bra jobbat, ska bli en ära att sända ut detta, och har varit ett nöje att jobba med er. Fortsätt skapa humor för ni är roliga!!!
 
Förstår ni peppen jag känner? Snacka om fina ord!
 
Både jag och Matilda vill gärna forsätta jobba med humor. Vi vet inte riktigt hur ännu. Men jag har en dröm om att få vara med och skriva manus och skapa humoristiskt innehåll både till radio och tv. Eller kanske teater? Hmm... 
 
Vi får se hur det utvecklar sig.
 
 
 
 
 
 

Magsjuka hej hej

Kort efter att jag publicerade gårdagens inlägg började jag känna mig... Konstig. Sen kom min man hem från sin innebandy och kände sig konstig han med. Vid 22 vaknade sjuåringen och meddelade att han kände sig konstig. Sedan var magsjukan ett faktum. HU! Natten var inte rolig. 
 
Idag har alla utom fyraåringen legat i sängen hålögda och orkelösa. Inte helt optimalt att den minsta känt sig piggast. Men men. På något sätt har vi fått dagen att gå.
 
Svärfar har varit här med milkshakes vilket alltid är det enda jag är sugen på i sviterna efter magsjuka. Sen var min pappa här med blåbärssoppa och fil. Tacksamt att ha familjen nära. 
 
 
 
 
Nu känner jag mig helt vimmelkantig. Måste lägga mig igen.
 
Vi hörs imorgon!
 

Konstigt

Jag nattade barnen ikväll. Låg brevid fyraåringen i hans säng.
 
Jag: Godnatt!
Fyraåring: Godnatt.
*tystnad*
*tystnad*
*tystnad*
Fyraåring: Mamma...
Jag: Ja?
Fyraåring: Man får faktiskt inte säga till någon att den är konstig. 
Jag: Nä. 
 
*tystnad*
*tystnad*
 
Ja. 
 
Det där var ju lite... Konstigt samtal?
 
Men det sa jag inte. 
 
 
 
 
 

Lussebullsbakning

Idag har jag vab:at med fyraåringen. Han har varit rätt pigg så vi aktiverade oss med lussebullsbak. 
 
Roligast tyckte fyraåringen det var att pensla bullarna med ägg. Eller "sminka" bullarna som han själv uttryckte det. 
 
 
 
 
 
Resultat: 
 
 
 
 
Som många av er vet bakar jag efter världens bästa lussebullsrecept! Både ni och andra vänner brukar fråga mig om det vilket gör att jag har börjat inbilla mig att det är jag själv som har kommit på receptet.
 
?
 
- Ni förstår JAAAAAG har världens bästa recept... mallar jag mig i bekantskapskretsen.
 
Fast det är inte alls mitt receptet. Det ICA Buffés recept. 
 
Men ändå. 
 
Hemligheten med detta lyckade recept är att INTE smälta smöret och INTE värma upp mjölken. Allt ska vara kallt. Russin samt saffran skall blötläggas innan använding. Dessa knep förvandlar bullen till ett gult fluffigt litet saffransmoln.
 
- Va? Åt jag just en bulle? undrar man förvånat när det fluffiga lilla molnet passerar gommen. 
 
 
 
 
Nå väl.
 
När jag och fyraåringen var klara med lussebullarna var jag farligt nära att uttala meningen "snart ska vi baka pepparkakor också". Men som väl var lyckades jag svälja orden precis innan de kom ut. Fyraåringen har nämligen tjatat om att få baka pepparkakor sedan dagen efter vi bakade det i december 2015. Men så någon gång förra månaden avtog frågandet. Så nu försöker jag att inte påminna honom förrän det faktiskt är dags. Dumt att väcka det pepparkakssug som sover. 
 

Slangord då och nu

Det är med fascination jag läser ungdomarnas slangord nuförtiden. Typ: Swag, yolo, fett, gussar, keff och så vidare. Det låter så ballt! 
 
När jag var ungdom på 90 och 00-talet var slangorden inte alls lika häftiga. 
 
Slangord under min uppväxt: 
 
IQ fiskpinne
Det här var en förlämpning. Ingen ville ha IQ som en panerad fiskbit heller. Ibland sa vi även IQ Fiskmås. Dock utan att ha närmare vetskap om vilken IQ-nivå fiskmåsar ligger på.
 
Shit pommes frites
När man var förvånad, förfärad eller fascinerad utbrast man SHIT POMMES FRITES! Det rimmade ju så härligt. Var man extra cool utbrast man SHIT POMMES och struntade nonchalant i att det inte rimmade. 
 
Gött mos
Om något var gött mos - ja då var det bra. Väligt bra. Logiskt såklart, då få saker i livet är bättre än ett riktigt vällagat och gött potatismos. 
 
Kötthövve
Det här var, likt IQ fiskpinne, också en förolämpning. Ett hövve bestående av bara kött och lite eller ingen hjärnsubstans, kunde inte tänka så långt. 
 
Bauta-stort 
Saker kunde vara stora. Eller så kunde dom vara BAUTA STORA! För det mesta räckte det dock med att beskriva saker som bauta för att folk skulle förstå storheten. 
 
Ba
Han ba jag ba den ba hon ba... Vi fullkomligt strösslade meningarna med ba under 90 och början av 00-talet.
 
En gång när jag och min kompis stod i kö i mataffären och babblade vände sig damen framför oss om och utbrast irriterat ursäkta men vad betyder egentligen det där "ba"??
 
Vi ba - shit pommes! Snacka om bauta pinigt. Vilket kötthövve. IQ Fiskpinne eller vad?
 
 
 
 
Kvinna med minnen av slang. 
 
 

Nytt avsnitt av Humorhimlen

I lördags sändes mitt och Matildas tredje avsnitt i Humorhimlen på P3. 
 
Den här gången får ni höra höstens hetaste filmtrailers, ni får vara flugan på väggen under ett möte på arbetsförmedlingen och så får ni även följa en stressad tågvärd under hennes utmanande arbetsdag. Bland annat. Och mycket mer. 
 
Ni kan lyssna här nedan eller så finns avsnittet i eder närmaste podcast-app. 
 
MoMa, det är vi det. 
 
Väl mött! 
 
 



Annonsera här »