Nya områden

Som jag nämnde här strosade vi runt i Göteborg i helgen. Att promenera i nya områden är det bästa jag vet! Jag älskar känslan av att inte veta vad som döljer sig bakom nästa krök. Vilket möjligen går hand i hand med att jag över lag i livet gillar att inte ha allt utstakat och planerat in i minsta detalj. 
 
Mina topp tre intressen i livet:
 
1. Titta på serier 
2. Äta godis
3. Strosa runt i nya områden och fantisera om dom som bor där och undra vem jag skulle vara om jag bodde där och hur vi skulle ha vår inredning och vad vi skulle göra på helgerna och vad vi skulle laga för mat och var vi skulle jobba och vilken skola barnen skulle gå i och vilka vi skulle umgås med och sedan yppa tanken till min man att tänk om vi skulle ta och flytt... 
 
Att leva med mig är att träna upp sin fantasi. Om man säger så. 
 
 
 
 

Helger med mer energi

Vi har som sagt tillbringat helgen i Göteborg och jag måste hejda mig från att inte skriva vilken härlig helg vi har haft! Igen. Det känns som att jag upprepar mig där. Men faktum är att vi i regel har superhärliga helger nuförtiden. Vilket har att göra med 1) min man turnerar inte runt med ett band längre och är bortrest var och varannan helg 2) barnen är större. Det blir inte kaos var vi än ska. Vi har roligt tillsammans!
 
Att masa sig upp 05:30 en lördag efter en svajig natt och genast börja jonglera en trotsig treåring och en grinig bebis helt ensam och redan klockan 07:04 känna att all energi och allt tålamod är borta - är inte direkt upplagt för en myspysig helg. Att där emot kliva upp kl 07.30 en lördag efter en hel natts sömn och göra frukost till två glada barn tillsammans med sin man det är... Ja. Skillnad. STOR skillnad. 
 
Idag vaknade vi just vid 07.30-snåret hemma hos min mans bror med familj. Vid 10-tiden tog vi med oss barnens kusin ut och traskade ner till Trädgårdsföreningen. Där lekte vi en stund innan vi tog en tidig pannkakslunch på caféet. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Efter lunchen åkte vi spårvagn (äventyr för ett Skövdebarn) upp till Härlanda och kollade om vår gamla lägenhet stod kvar. Det gjorde den. Balkongen ovanför markisen hade vi. 
 
 
 
 
 
 
 
Sen strosade vi runt i Härlanda/Lunden och stannade till på olika lekplatser. Efter några timmar åkte vi hem till släkten igen och där hade dom förberett kalas för kusinen som fyllde tre år. 
 
Tårtan var minst sagt imponerande. 
 
 
 
 
Men inte glömmer vi bort min Fåret Shaun-tårta??? Näe. Jag tänkte väl det. 

Bokmässan

Idag har jag varit på bokmässan i Göteborg hela dagen. Min första bokmässa. Vilken grej! Med facit i hand hade det nog varit bra att planera besöket lite bättre för oj vad stort det var och vad mycket det fanns att uppleva. 
 
Min kompis var på jakt efter böcker. Själv var jag på jakt efter kändisar. 
 
Jag såg: Hannah och Amanda (viktigast), Alex Schulman, Malin Wollin, Karolina Klüft, Plura och... Ja det var väl dom. Jag är nöjd.
 
Och jo jag köpte några böcker också, till barnen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har jag stannat kvar i Göteborg och slutit upp med min familj hemma hos våra släktingar. Vi ska sova över här  och fira 3-årig kusin imorgon. Najs. 
 
Över och ut. 

Konsten att skuldbelägga en kvinna

Något som gör mig så in i helskoooootta rödflammigt förbannad det är när man skuldbelägger och skammar kvinnor. Skuldbelägger hur vi klär oss, sminkar oss, hur våra kroppar ser ut, hur vi beter oss eller vad det än må vara. 
 
Exempel:
 
I veckan blev modellen Gigi Hadid utsatt för ett "prank". En för henne okänd man griper olovandes tag i henne utanför en visning i Milano och lyfter upp henne från marken. Han "man-handlar" henne, som det kallas. Gigi blir såklart rädd (vem hade inte blivit det?) och försvarar sig själv genom att försöka armbåga honom i ansiktet. 
 
 
 
 
 
Tidningen The Suns reaktion? 
 
Följande: 
 
 
 
 
"Not model behaviour".
 
Öh?
 
Inget snack om förövarens uppförande utan hennes? Redan här KOKAR jag. Det här är skammande av kvinna i sin allra renast form. 
 
Som tur är insåg tidningen sin röviga vinkel av artikeln och ändrade snart rubriken: 
 
 
 
 
 
 
Efter ytterligare en stund, och antagligen efter en hel del kritik, hade dom ändrat rubriken och vinkeln av artikeln ännu en gång. 
 
 
 
 
 
Snacka om ko-vändning. Från skammande "not model behaviour" till hyllande "don´t mess with Gigi". 
 
Val av ord, uttryck och vinkel gör en enorm skillnad för hur vi ser på kvinnor och kvinnors rätt att vara. 
 
 
 
 
 
 
 
Tyvärr är det fortfarande alldeles för ofta som fokus läggs på offrets "uppförande" istället för förövarens. Men det känns skönt i hjärtat att människor reagerar allt mer och att vi börjar se en förändring. Om än i små steg. 
 
 

Bankomat-minnen

Jag minns tiden innan Swish. Tiden då bankomat var stället dit jag gick för att få tag i pengar. 
 
I synnerhet minns jag tiden då jag stod i KÖ till bankomat. För det gjorde jag. Ofta. Och ibland länge. Värst var det att hamna bakom en riktigt långsam person där varje rörelse var som en cliffhanger.
 
Typ så här:

 

• Personen stoppar in kortet i bankomaten. 

 

• Knappar in summan.

 

• Låååååååångsamt.  

 

• Vänta...

 

• Vänta...

 

• Vänta...

 

• HOJ! Där kom pengen. 

 

• Bara minneslappen kvar. 

 

•  Koooom igen nu då!

 

• Vänta...

 

• Hur lång tid kan det ta?

 

• Är det någon som sitter och skriver minneslappar för HAND?

 

• Va?

 

• Aaaa där kom den äntligen.

 

• Nu är det min tu...

 

• NÄHÄ!

 

• Personen framför stoppar in sitt kort i bankomaten IGEN! 

 

• Va? 

 

• Är det ens lagligt att göra så? 

 

• STÄLL DIG LÄNGST BAK I KÖN, DIN GIRIGBUK! skrek jag. Aldrig. Men ville gärna. 

 

Ja. Ungefär sådana minnen har jag av bankomat-tiden. 

 

 

Tänker på långsamma minnen och känner mig skakad.
 
 

Triss i osthyvel

I hela mitt vuxna liv har jag behövt leta efter vår osthyvel när jag ska skära ost. Vaaaaar är hyveljäkeln... Den har aldrig legat där den ska ligga. Skulle jag räkna efter har jag säkert slösat bort timmar av mitt liv med att leta. I kylen, i diskmaskinen, i kökslådorna... Det här är timmar som aldrig kommer tillbaka. Aldrig!
 
Så för ett tag sedan kom jag hem till en kompis och insåg till min förvåning att hon hade inte mindre än fem (5) (!) olika osthyvlar! Det slog mig då att... Man kan ha fler än bara en hyvel!
 
Fattar ni?? FLER ÄN EN! Tanken hade aldrig slagit mig tidigare. 
 
Den här insikten revolutionerade mitt liv och jag gick raka vägen till affären och köpte raskt på mig två nya osthyvlar. 
 
Nu har vi tre hyvlar totalt och varje gång jag vill ha en skiva ost har jag minskat ner ledtiden från sug till verkställande med säkert 70%. Förstår ni hur mycket tid jag har över till annat nu när jag har insett att det inte finns någon lag som reglerar hur många osthyvlar det får finnas per hushåll?
 
JAG HAR BARA BÖRJAT UTÖKNINGEN!
 
Om man säger så. 
 
 
 
 

Min modell-tvilling

Den senaste tiden är ni många som har kontaktat mig.
 
Ofta.
 
Alla om samma sak.
 
Ni har skrivit på instagram, ni har skrivit här på bloggen, ni har mailat. Ni har skickat brev och ni har knackat på min dörr.
 
Okej ni har inte skrivit brev eller knackat dörr kanske, det hade varit creepy. I synnerhet breven för vem skriver ens sådana nu förtiden? Men. Ni har mailat, skrivit på blogg och på instagram.
 
Varför?
 
Jo. Ni har sett min dubbelgångare. 
 
Ni har sett henne på Netto.
 
På en förpackning.
 
En förpackning för... Rollatorer?
 
 
 
 
Japp. Där är jag. 
 
Eller ja, det är inte jag. Det kan jag bestämt dementera. Men visst kan jag se likheten.  
 
Någonstans i Danmark (?) har jag alltså en okänd tvillingsyster som jobbar som modell för rollatorer. Det är inte alla som har det. 
 
Känner mig rik.
 

Bridget Jones

Igår var jag och såg nya Bridget Jones-filmen på bio.
 
Åh vad jag tyckte om den! Inte så mycket skratta-rakt-ut kanske men jag gick där ifrån med en härlig känsla i kroppen. 
 
 
 
 
Dessutom:
 
1. Nu vill jag flytta till England och bo i en mysig lägenhet granne med t-bane-spåret. 
 
2. Jag vill jobba på en tv-station och säga knasiga saker i hörsnäckan på programledaren.
 
3. Jag vill gå på dop som mynnar ut i massa vin som mynnar ut i Gangnamstyle-dans (hur trevligt??)
 
4. Jag vill bli gravid av misstag och inte veta vem pappan är.
 
5. Men hoppla! Faderskapet står visst mellan två snygga, stiliga, populära, rika, välartade, framgångsrika män (hur trevligt igen??)
 
6. Som dessutom är beredda att göra ALLT för mig (hur trevligt igen igen??)
 
Lite jobbigt faktiskt, att leva sig in i filmer så pass mycket som jag gör. Det egna livet med jobb, hus och fastställt faderskap till barnen känns plötsligt så... Mediokert. 
 
 

Godaste brödet någonsin

Vi var i Kalmar förra helgen och på hotellfrukostbuffén fanns det ett bröd som var såååå gott att vi storknade allihop. Vi fick hindra oss ifrån att inte stoppa fickorna fulla och smuggla med oss ut. Min kompis letade upp receptet och när vi insåg att brödet innehöll 4 dl sirap förstod vi möjligen varför det var så beroendeframkallande... Men ändå. Idag var jag tvungen att baka det. Mitt första brödbak någonsin. Typ. 
 
Det blev lika gott här hemma.
 
 
 
 
 
 
 
Ni måste testa!
 
Recept:
 
4 dl mörk sirap
4 dl naturell yoghurt
6 dl mjöl
1 dl rågmjöl
1 dl linfrö
1 och 1/2 msk bikarbonat
Rivet skal av en citron
2 msk brödkrydda med fänkål och anis
 
Mojsa ihop allt.
 
Smöra två stycken brödformar. Häll lika mycket smet i varje form. Grädda 140 grader cirka en timma eller tills brödet känns klart. 
 
NJUUUUT! 
 
Bli beroende. 
 
Tacka mig. 
 
Hej. 
 

Den perfekta utomhusdagen

Idag har det varit det ultimata utomhusvädret. Mild sol, klarblå himmel, svag till halvsvag vind, hög luft, inte för varmt, inte för kallt. Helt perfekt!
 
Egentligen det enda vädret som jag njuter av att vara ute i en hel dag, för jag varken svettades eller frös. Men eftersom jag inte kan gå ut bara någon slumpartad dag var tredje år så får ju de andra dagarna också duga. Men som sagt, idag har varit heeeelt perfekt! 
 
Vi började i förmiddags med avslutning för 7-åringens fotboll. Match mellan föräldrar och barn. 7-åringen gjorde mål och jag såg hur stolt han blev. Och jag blev jättemegastolt! Sen bjöds det på korv, chokladhjul, tipspromenad och annat roligt. Samt CHOKLADBOLLSKATAPULT! Ja ni hör ju på namnet att det är ett koncept som jag omedelbart måste sno till nästa fest eller kalas. Kan något bli tråkigt med en chokladbollskatapult i sammanhanget? Jag skulle inte tro det. 
 
 
 
Ser ni chokladbollen komma farande ur katapulten? 
 
 
Efter fotbollsavslutningen åkte vi upp till Billingen, ett fritidsområde i Skövde. Där träffade vi ett gäng kompisar, grillade korv och hade det supergött. 
 
 
 
 
 
 
Det var dessutom en del aktiviteter på Billingen idag och vi testade bland annat springcyklar. Världens skönaste grej! 
 
 
 
Sen testade vi kondisen med armcykel. Inte lika skönt. 
 
 
 
En liten bit av Skövde och en stor bit av blå himel. 
 
 
 
Efter några timmar i perfekt utomhusvärme avrundade vi dagen med pizza på solig altan. 
 
Det går inte klaga på den här dagen. 
 
Nu ska vi se en film. 
 
Häpp. 
 

Glädjeämne

I veckan köpte min man nya skor.
 
Efter inköpet besökte vi ytterligare en skoaffär och där upptäckte min man till sitt förtret att en exakt likadan skomodell fanns att köpa 200 kronor billigare. 200 kronor är ändå ganska stor prisskillnad. Så han gick raskt tillbaka till skoaffär nr 1 och retunerade det första paret. Väl i kassan på skoaffär nr 2 inser butiksbiträdet att dom har märkt upp skorna med fel pris. Dom skulle kosta lika mycket som på skoaffär nr 1. Men eftersom dom råkat märka skorna med just det priset fick min man lov att köpa dom för det. 
 
HA! 
 
Snacka om flyt. 
 
Livet alltså. 
 
Liiiiiiivet. 
 
Topp två glädjeämnen i livet:
 
1. Barnen
2. När ens man tjänar 200 kronor på felmärkta skor
 
 
 
Glädjeämnet.
 

Felaktig höna

Idag förklarade jag vikten av god handhygien för fyraåringen. 
 
- Om man inte tvättar händerna kan det bli baciller på händerna, sa jag. Om man sedan råkar stoppa handen i munnen kan det komma baciller in i kroppen och det kan göra att man inte mår så bra eller till och med blir sjuk. 
 
Fyraåringen tittade på mig med en eftertänksam rynka i pannan och såg ut att processa det jag just hade sagt. Sedan sprang han in till sin storebrors rum. 
 
- VET DU! Om man inte tvättar händerna blir man AVUNDSJUK! 
 
Haha...
 
Japp.
 
Och där hann det möjligen bli en felaktig höna av en fjäder på mindre än 20 sekunder. 
 
 
På café med fyraåringen, en annan dag. 
 

Knorr middags-kit

I samarbete med Knorr 
 
Jag testar Knorrs middags-kit igen. Smarta kit som finns i fyra olika smaker - Mexican Enchilada, Italian Risotto, Thai Green Curry och Indian Tikka Masala. Allt utom färska grönsaker och protein finns med i förpackningarna. Perfekt lösning om man som jag ofta har ont om tid (läs: inte tycker att matlagning är superkul att lägga tid på) samt har hyfsat begränsade matlagningskunskaper. Dessutom, när allt finns portionerat i kitten är det ingen risk att jag köper hem massa kryddor och ingredienser som används en gång och sedan blir stående i ett skåp tills jag kommer på att jag ska slänga dom (dålig taktik). 
 
Jag tycker mest om Tikka Masal med Italian Risotto, som även går utmärkt att servera vegetarisk, som runner up. 
 
Här kan ni läsa mer om Knorr middags-kit. 
 
 
 
 
 
 
 
Tikka Masal middags-kit. Tillsätt kyckling, lök, vatten och en skvätt matlagningsgrädde. 
 

Tillfredställande

Har ni testat att klippa med sekatör någon gång? Det är så sjukt tillfredställande!
 
Jag känner mig avslappnad och samtidigt viril med sekatören i hand.
 
I eftermiddag klippte jag ner våra hallonbuskar. Det var så härligt att jag inte kunde låta bli att glida vidare med sekatören över valda delar av trädgården. Tjoff tjoff tjoff... Innan Jag visste ordet av hade jag toppat hela häcken så nu behöver vi inte ta fram den motordrivna häcksaxen på ett tag. Jag har "motat tillväxten i grind" kan man säga. Hur bra? Och jag NJÖT av det!
 
Jag kanske startar en avslappningsgrupp snart.
 
"Meditation med sekatör-tema" kan det stå i annonsen.
 
Gissar på bra uppslutning. 
 
 
 
 

7 år

I lördags fyllde vårt förstfödda barn 7 år. 
 
SJU ÅR! 
 
Hur många har hängt med och minns när han kom till världen? :-))))
 
Här är första bilden på honom:
 
 
 
 
 
 
Vår lilla lilla bebis. 2415 gram tung och 42 centimeter lång. Född sex veckor för tidigt. 
 
Jag minns att jag vaknade den där morgonen, 9 september 2009, med en molande värk i magen (här bloggade jag om det). Men eftersom jag bara var i vecka 34 plus 2 så tänkte jag aldrig tanken att förlossningen var igång, jag trodde snarare att det var förvärkar och att jag behövde vila. Jag sjukanmälde mig från jobbet och lämpligt nog var min man ledig just den dagen. Vi låg hemma i soffan och myste och tittade på flera säsonger av humorprogrammet Morgonsoffan. På eftermiddagen var vi på en kurs som försäkringskassan höll i, "så lär du dig ta ut föräldrapeng" typ (tydligen kan man inte göra den processen enkel, utan skapar istället kurser för at folk ska fatta). Sen köpte vi pizza med våra kompisar Johan och Anna. Jag mådde bra, men var trött och den där molvärken gav inte med sig. 
 
På kvällen kunde jag inte sova.
 
Vid midnatt hade jag fortfarande inte kommit till ro och molvärken hade dessutom tilltagit. Jag gick upp på toaletten och insåg att det rann vatten utmed benet. Några minuter senare kom det blod också. Vi ringde till Östra sjukhuset som sa att vi fick komma in. I bilen började jag få sannslöst ont! Men inte en enda gång tänkte varken jag eller min man att det var förlossningen som hade startat. Först när barnmorskan sa "du är öppen tio centimeter, inatt blir det en bebis" insåg vi att... VA?? EN BEBIS? NU? 
 
Visserligen visste jag om att jag var gravid men ändå - I did not see that one coming!
 
Sedan förlöpte en tumultartad timma. Krystvärkarna startade och jag hade så ont att jag tidvis trodde att jag skulle tuppa av. Jag krystade och krystade utan att mycket hände. Barnmorskan märkte att bebisen var stressad och plötsligt befann sig ett helt hav av människor i rummet och en läkare meddelade att hon skulle plocka ut bebisen med silkesvantar tång. TÅNG! Japp. Mycket ska man vara med om i livet.
 
Ut kom bebisen. Vårt barn! Cirka klockan 03:30 10 september 2009. 
 
Här kan ni läsa mer om förlossningen. 
 
Så här i efterhand tänker jag att det var någon med mandat att möblera i universums lagar som såg till att förlossningsstarten sammanföll med att min man var ledig från jobbet. För vi hade verkligen en mysig dag den där 9:e september 2009, innan vår tillvaro förändrades för alltid. Och Morgonsoffan är ett program som ligger mig varmt om hjärtat. 
 
Nu är han sju år. Vårt barn. Går i skolan. Läser och skriver. Spelar fotboll. Är en god kamrat med fina kompisar. Älskar att leka med lego. Är en person med mycket empati. Känslig. Lugn. Finurlig. Klok. Enkel att ha att göra med. Jag är så MAKALÖST stolt över vår sjuåring (över båda våra barn såklart) och den person han är. Han gör mig megamallig varje dag. Och lycklig. Älskade barn ♥
 
 
 
Sjuåring med lillbrollan. 
 

Rädslor som barn

Fyra saker jag var rädd för som liten: 
 
1. Tvesjärtar 
Dessa små skrämmande insekter gömde sig alltid i vår brevlåda och jag var lika skraj varje gång jag var tvungen att sticka ner handen där. I skolan gick det rykten om att tvestjärtar kunde nypa av hela fingrar och rädslan för att bli amputerad i samband med att jag hämtade morgontidningen var högst närvarande. 
 
2. Kvicksand
Jag tänkte ofta på kvicksand när jag var barn. Ja, inte varje dag eller så men jag tänkte på kvicksand väldigt ofta i förhållande till hur pass ofta jag faktiskt stötte på det (läs: noll gånger). Ändå hägrade kvicksanden som ett reellt hot i mitt liv. Jamenar, trampade jag fel i skogsdungen bakom skolan kunde det ju hända att jag hamnade i en dold klutt med kvicksand och då skulle stämningen i dungen snabbt bli besvärande och VEM skulle höra mig ropa efter hjälp?? Gah!
 
3. Svarta madame 
Svarta madame svarta madame kom fram skulle man ropa tre gånger inne på en mörk toalett och så skulle madammen i fråga uppenbara sig som en mörk gestalt i spegeln. Personer i klassen tävlade om vem som vågade göra det flest gånger. Själv tyckte jag att upplägget lät socialat obehagligt och kände inte den minsta lust att umgås med någon jag inte kände inne på en mörk toalett. Svarta madame för i helskotta kom INTE fram... var det enda jag vågade viska. 
 
4. Björnloka
Tidigt i våra barnliv fick vi lära oss att det fanns hundkex och så fanns det BJÖRNLOKA! Den senare fick vi absolut inte blanda ihop med den förstnämnda. Att komma i kontakt med björnloka kunde innebära utslag och brännskador och antagligen även hämmad tillväxt, benskörhet, grå starr och laktosmage. Det ville jag inte råka ut för och jag rös varje gång jag såg björnlokorna vaja olycksbådande vid vägkanten. 
 
 
 
 
Inte rädder för vargen. I alla fall. 
 

Dagen efter

Mörrn! Här vaknade jag för en stund sedan. Pigg och allert. Ish. 
 
Det blev rätt sent igår men min vinnartaktik är att dricka måttligt och varva med mycket vatten (den har ni inte hört förr va?? vavava??). Åååå vad jag tackar mig själv efterråt. Varje gång. ÄLSKAR mig själv rent av. Jag har noll komma noll lust att vara bakis. 
 
Tre saker i livet jag har noll komma noll lust med:
 
1. Bli ordförande för föreningen VSTNFT (Vi Som Tittar När Färg Torkar)
2. Lyssna på mansplaining (zzZZzzzZZZzzz)
3. Vara bakis
 
Festen igår var hur som helst jätterolig! God mat, trevliga bordsgrannar, härliga tal, uppträdanden, liveband, mingel, dans och framför allt glada födelsedagsbarn á 50 år stycket. Perrrrrfekt! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu beger vi oss mot Skövde igen. 

Kalmar and chill

Idag har vi softat runt i Kalmar. "Kalmar and chill" kan man säga. 
 
 
 
Jag och vår vän Hannah. 
 
 
 
Vi åt sushi till lunch. 
 
 
 
Den här typen av fasad kan jag tänka mig till vårt hus hemma. En "håll käften fasad", skulle jag kalla det.
 
 
 
Jag besökte en offentlig toalett som doftade blommor. På riktigt. Inte ett spår av lukt från något som befunnit sig i en tarm.
 
 
 
Vem vill inte ha en klocka som ropar kuk?? I synnerhet klockan 06 på morgonen är det en passande väckningssignal.
 
 
 
Happ. Nu ska vi strax bege oss iväg på förmingel. Ikväll är det 100-årsfest som beräknas bli en stor baluns. Ska bli såå kul! 

Ensam eftermiddag

Idag jobbade jag fram till klockan 14 ungefär sedan "tog jag helg" som man brukar säga på sociala medier. 
 
Min man och vänner anländer till Kalmar senare ikväll så jag har haft eftermiddagen för mig själv. Det hör inte till vanligheterna och jag är en person som inte tycker speciellt mycket om att vara ensam. Att till exmepel åka på en weekend själv, som jag vet att många skulle njuta av, låter som en mardröm för mig (i-landsvariant).
 
Att där emot ha en eftermiddag för mig själv när jag vet att andra människor är på ingång, det är mysigt. Då kan jag vila i vetskapen om att ensamheten är temporär. 
 
Well. Jag har tillbringa mesta tiden på H&M provandes kläder. Jag hinner aldrig prova kläder annars. Det är alltid tider som ska passas eller barn som ska hämtas eller en man som ska iväg eller jag själv som ska iväg eller vad det nu kan vara. Rofylldheten att spatsera runt i butiker finns inte riktigt där, om man säger så. Men idag hade jag inget annat för mig så jag har verkligen provat kläder. Igen och igen. Plagg efter plagg. Tålmodigt. Testat olika storlekar. Färger. Kombinationer. Jag åkte upp och ner mellan våningarna flera gånger och när jag väl var redo att gå därifrån så...  Tog jag en vända i butiken IGEN!
 
Ha! 
 
Did not see that one coming. 
 
Det tålmodiga besöket resulterade i två par byxor, en topp, en väska och två läppstift.
 
 
 
Ny silverväska och nya kritstrecksrandiga byxor.
 
 
 
Läppstift. Likadan färg men ett är mer för fest och det andra till vardags. 
 
 
Min garderob är nöjd med mig. 

Weekend i Kalmar

Halloj från Kalmar! Vi är här och jobbar. Har haft ett väldigt trevligt och idérikt planeringsmöte under eftermiddagen. Imorgon är ytterligare ett möte inbokat. Sedan åker Matilda mot Skövde igen medan jag stannar kvar och möter upp min man och ett gäng kompisar. Vi ska ut på middag på fredag och 100-årsfest på lördag. Det blir med andra ord en festlig weekend i Kalmar. Så najs!
 
Jag låter skylten på bilden sammanfatta min känsla: 
 
 
 
 
 
Vi bor för övrigt på samma hotell som vi alltid gör när vi jobbar här. Först fick vi ett rum med utsikt mot en betongvägg. Föga inspirerande. Vi suckade och pustade lite missnöjt över detta tills jag tog tag i min mesighet och stegade ner till receptionen och bad om att få byta rum. 
 
Utsikt nu: 
 
 
 
Bra byte. 
 

Mina festkrav

I helgen är vi bjudna på 100-års fest och idag började jag se över klädalternativen i min garderob. Dom var inte så många. Om man säger så. 
 
Jag har med åren anlagt en del krav vad gäller festkläder. 
 
Festklädskrav: 
 
1. Jag måste kunna ha en vanlig BH under. Jag hatar axelbandslösa varianter som sitter nere vid naveln (tillsammans med brösten) så fort jag tittar åt ett annat håll. 
 
2. Jag vill kunna röra mig obehindrat och äta så mycket mat/snacks jag vill utan risk att upplevas som befruktad vid slutet av kvällen. 
 
3. Det får inte vara något som kräver höga klackar så att jag känner mig rörelsemässigt eftersatt. 
 
4. Jag vill kunna ha vanliga trosor under. 
 
5. Jag vill känna mig bekväm. Rätt och slätt. 
 
6. Utan att för den sakens skull komma iklädd en onepeace. 
 
7. Är det så mycket begärt?? 
 
Kikade runt på stan idag och hittade en klänning som var både bekväm, snygg och fungerade med normala underkläder. När jag kom fram till kassan visde den sig dessutom vara nedsatt till halva priset. Ka-Tjing! 
 
 
 
 
 
 
Tänker matcha den till lågskor i herrsko-modell och en mörkblå bombarjacka. Plus lite guldiga smycket. Och mörkröda läppar. Kommer nog bli fab. Såvida jag inte helt ändrar outfit. Det kan hända. Om jag känner mig själv rätt. Men just nu känns det bra. 

Att glömma av och på

Idag kom fyraåringen hem och berättade att han hade lekt Pokémon med sin kompis på förskolan, det hade dom bestämt sedan tidigare.
 
Fyraåring: Fast först glömde vi av det. 
Jag: Att leka Pokémon?
Fyraåring: Ja.
Jag: Okej. 
Fyraåring: Men sen glömde vi på det igen. 
 
Pjuh! 
 
Tur att man alltid kan göra om och göra rätt vad gäller minnet. 
 
 
 
 

Vad jag minns från skolan

Jag har så vaga minnen av vad jag lärde mig i grundskolan. 
 
Jag minns typ noll. 
 
Eller nja, noll kanske är att överdriva. Men allt det där med historia och geografi och... Jag minns det SÅÅÅÅ dåligt!
 
Där emot minns jag väldigt tydligt:
 
1. Fasanfällan
Vi hade fasaner spatserande utanför våra klassrumsfönster i mellanstadiet. Ganska exotiskt, när jag tänker efter. Vår lärare såg något i dessa fåglar och smidde snart högflytande planer på att gillra fällor åt dom. Han hade nog gjort det bättre utan oss barn men såg möjligen sin chans att få fånga exotiska fåglar på betald arbetstid. 
 
2. Stearinklumpen 
Under december knådade vi ljuslyktor av lera och sedan fick vi lov att tända var sitt ljus på bänken varje morgon fram till jul. Min klasskompis Anton började genast missbruka förtroendet genom att idogt rulla en av sina pennor i det flytande stearinet. Efter några morgnar var stearinklumpen så stor att vi alla trodde att nu - NU! - kliver Guinnes Rekordbok innanför dörren och vill dokumentera. Vi hade aldrig tidigare sett en stearinklump av den magnituden. 
 
3. Kritkastet 
Att vara lärare är tålamodsprövande. Det förstår jag. En gång i högstadiet tappade vår svensklärare tålamodet så pass att hon såg som enda utväg att kasta en griffelkrita tvärs över klassrummet rätt in i motsatt vägg. Griffelsmulorna yrde, läraren kokade och vi elever kände det som att vi befann oss i epicentrat av en actionfilm. 
 
4. Ricky Lake-bråket 
Två personer i min klass hade en längre tid retat sig på varandra. En dag var måttet rågat för båda och anklagelserna började hagla över bänkraderna. Det började med "varför får inte jag vara med..." och slutade någonstans i Ricky Lake-land med "din grannes hunds skelögda kanin hälsade inte på mig och nu tänker jag dumpa dig och bli bästa kompis med din brors kusins blindtarm". Otroligt spännande för oss andra i klassen att ta del av. 
 
Japp.
 
Och nu blev det till ett blogginlägg så man kan ju säga att jag ändå fick anvädning av det jag minns från skolan. 
 
 
 
Person med starkt minne. 

Barns lyssningsfunktioner

Tillfälle när barn har svårt med medhörningen: 
 
Jag: Nu ska vi gå och lägga oss. Kom nu barnen!
 
Inget svar.
 
Inget svar.
 
Inget svar.
 
Inget svar.
 
Jag: Hallå? Kom nu barnen! Vi ska gå och lägga oss. 
 
Inget svar.
 
Inget svar.
 
Jag: Hoho?
 
Fyraåringen tittar upp. Ah! Äntligen en reaktion! 
 
Fyraåring: Mamma. Kan du måla ett lejon?
 
Va? Måla ett LEJON?? Mitt i brinnande läggningstid?? 
 
Jag: Nej vi ska sova NU!
 
Sjuåring: Jag ska bara bygga lego.
 
BYGGA LEGO?? Det enda vi ska skapa nu är SÖMN!

Tillfälle när barn INTE har svårt med medhörningen: 
 
*jag smyger till skåpet i köket och plockar ljudlöst till mig en osynlig bit godis* 
 
Barnen i korus från sina rum: MAMMAAAAAA VAD GÖÖÖÖR DU?? 
 
Japp.
 
Man hör det man vill höra. Har jag hört. 
 
 
 
 
 

Vänskap

Vilken finfin lördag vi har haft! 
 
Först har vi firat äldstebarnet som fyller sju år nästa helg. Tyvärr är vi inte hemma då så därför ha vi har tjuvstartat firandet. Vi åt tårta.
 
 
 
 
 
Det är Fåret Shaun. Ser ni väl? Jo jag vet, han ser lite förvirrad ut och är möjligen i behov av ett besök hos optikern. Men ändå. Han var god. 
 
Sen har vi tillbringat dagen i septembersolen på nyfunna vänners altan. Så trevligt! Våra barn leker ofta och väldigt bra ihop och när man märker att föräldrarna är härliga personer dom med, ja då är det win win. 
 
Jag är så tacksam för alla människor vi mött sedan vi flyttade till vårt hus! Vi har fått så många nya kompisar och bekanta och trevliga grannar. 
 
Japp. 
 
Tacksamhet är dagens känsla. Rätt och slätt. 

Rensning

Igår skulle 4-åringen plocka ut något ur kylen och lyckades samtidigt med konststycket att ha ner en hel hylla med matvaror. 
 
BraAAARRrraaAAk sa det.
 
Ops.
 
Vi blev nog lika förvånad alla tre, jag, 4-åringen och kylen.
 
 
 
 
 
Jag städar inte kylskåpet särskilt ofta. Vi städar nämligen vårt hushåll efter en regel som heter SSGS - Sådant Som Gäster Ser. 
 
Alltså, vad ser en gäst när hen kommer hem till oss? Hallen såklart, köket antagligen, toaletten får vi förmoda, vardagsrummet... Men kylskåpet? Nja. Det är med andra ord ingen jätteviktig plats att hålla reda på om man går efter SSGS. 
 
Men så igår när alla matvaror ändå låg på golvet tänkte jag att det var lika bra att skura ur kylen. Ordentligt. Så det gjorde jag. Sweet baby ray och tacosåsen blev nog lite rädda över mitt plötsliga tilltag för dom klamrade sig darrande kvar på sina platser. 
 
 
 
 
 
 A ja. Skönt med en ren och rensad kyl. 

Vi som är vakna vet

Hur kommer det sig att alla (nåja) som snarkar förnekar sig själva?
 
När jag lite försynt nämner till en medlem i familjen att ibland, IBLAND, kan det hända att han snarkar. Ganska rejält. Så att det typ skallrar i fönstren. Då hamnar personen genast i försvarsställning.
 
- JAG SNARKAR INTE! hävdar han bestämt.
 
Samma med min kompis. Hon snarkar så högt att det antagligen ger utslag på richterskalan och små djur förlorar balansen av vibrationerna men förnekar bestämt att hon skulle ha något med oljuden att göra. 
 
Sorry hörreni - men det är SANT!
 
Ni snarkar.
 
Vi som är vakna vet sanningen. 
 
Vi hör er nämligen!!
 
 
 
Watz up med snark-förnekelsen??
 

Olika typer av ångest

Att jag är en ångest-människa vet ni ju redan. Jag tänkte att jag härmed skulle stycka upp min ångest i några olika typer. 

 

Mina olika ångest-typer (som alla kommer och går): 

 

1. Mailångest

Den här ångesten tar sig i uttryck att jag ibland har svårt att öppna mail. Oftast mail med avtal och andra viktigheter. Jag vet inte varför? Jag tror att jag är rädd för att mailaren i fråga ska tycka att jag är en bluff och nu har bestämt sig för att berätta det för mig. Hej Moa! Jag har synat dig och insett att du är en bluff med lugg och sneakers. Jag har nedtecknat dessa iakttagelser i ett 40-sidigt dokument. Vänligen se bifogad fil.

 

2. PMS-ångest

Hiiii its me! tjoar min PMS likt en käck Friskis och Svettis-instruktör. My name is Premenstrual Symptom but you can call me PMS. Im gonna mess up your mind like nooooo one else! Ok are you with me? No? Anyhow. Leeeeeets do this! Japp. Sen är det bara att åka med och hoppas på det bästa. 

 

3. Flash back-ångest 

BAAAM säger det när en händelse från förr slår ner som en bomb i mitt minne. Och så kommer ångesten. Senast fick jag ångest när jag plötsligt och helt ovälkommet mindes hur jag som tonåring smet in i ett stängt festivaltält och stal en polkagris-napp. STAL! Totalt meningslöst. Jag kan inte ens minnas om nappen var god? Men jag hoppas det eftersom den så här 15 år senare FORTFARANDE RIDER MIG!! 

 

4. Vara uppe långt in på natten-ångest 

Den här ångesten är ganska fjantig. Men grejen är den att blotta tanken på att sitta uppe till kl 02-03 på natten ger mig svettningar. Man behöver väl inte sitta uppe så länge heller? säger ni. Nej just precis! Så säger jag också när vi är på middag/fest och alla andra får feeling och vill dra över på tiden. Personligen vill jag inte behöva sova till lunch dagen efter och jag vill inte vara trött. Det enda jag vill är att gå och lägga mig i tid så att jag kan vakna i tid. Okej?? Är det för mycket begärt av livet?? Vavavava? Mvh // Festlig kontrollbehovs människa

 

Slut på ångest-typer.

 

 

 

 

The night of

Jag har tydligen blivit en riktig serial tipser. Ja jag tipsar om massa serier, menar jag. Jag älskar serier! Ser hellre det än film för närvarande. 
 
Okej.
 
Do I have a nytt tips for you?
 
Yes I do!
 
Vi har just sett klart The night of på HBO. Sååååååå bra! 
 
 
 
 
Första avsnittet är det bästa första avsnittet jag har sett någonsin i en serie, tror jag. Det hela handlar om en kille som av olika anledningar följer med en tjej hem en kväll. Bara för att morgonen efter vakna upp hemma hos henne och upptäcka att hon har blivit knivmördad. Ja ni kan ju lista ut själva vem som blir misstänkt för mordet... Det är inte katten... Om man säger så... Gah!
 
Men det är inte bara plotten som är bra. Jag gillar även karaktärerna och hur dom utvecklas under seriens gång. Jag gillar tonen och tempot. Serien stressar inte fram utan bit för bit får man veta mer om varje karaktär. 
 
Lena Dunham tycker också om The night of. 
 
 
 
 
 
 Ni måste se!

Fakta om min familj

Jag hittade massa "fakta" som jag skrev om min familj inför mitt och Spiderpapas bröllop. Tänkte att det kunde vara roligt (?) att publicera. Publicerar dock inte alla familjemedlemmar här för det hade blivit en lång scroll-historia. 
 
 
 
På väg att bli gift.
 
 
 
 
Bruden syftar då alltså på mig. 
 
1. Brudens mor
En humoristisk, rolig och omtänksam mamma och mormor som alltid ställer upp. Hade tre barn innan hon fyllt 29 år (!) och med tanke på det har hon brudens fulla respekt. Om än ett antal år i efterhand... Gick en gång på 90-talet vilse vid en orienteringstävling tillsammans med bruden och kom i mål lagom till att arrangören stängt ner och packat ihop. 
 
2. Brudens mellanbror
Kriminologistuderande, snäll, rolig och smart kille i sina bästa år. Släktens spexare. Är den enda personen som låter släktens barn titta på "SOS Alarm på Liv och död" och har där med (som ni kanske förstår) kvalat sig in på barnens topp fem lista över favoritpersoner i livet. 
 
3. Brudens minstebror
Minstebror var släktens "lelle minsting" fram till den dag då brudparets förste son såg världens ljus. Pluggar till socionom och flyttade till Karlstad i samma veva som brudparet insåg att dom kunde nyttja honom som barnvakt (sammanträffande??).

4. Brudens mormor
Är bäst på att baka och har genom åren gödit sina barn och barnbarn med de godaste kakorna i hela universum. Är flink med korsorden och även den enda personen i släkten som fortfarande skickar vykort. Tack mormor, fortsätt gärna med det! En omtänksam kvinna som kommer ihåg namnsdagar och bryr sig om alla. 
 
5. Brudens moster
Perfektionist som hänger tvätten i Beckers färgskala. Fotar med en kamera så uråldrig att fönsterrutorna skallrar och små barn gråter när blixten brummar igång. Faktum är att denna kamera är så pass omodern och otymplig att den kräver en egen multimediavagn för att överhuvudtaget kunna brukas. Respekt till moster!
 
 
 
Med mormor och moster. 
 

 
6. Brudens kusin 1
Förskolelärare utan luktsinne med många meriter på cv:t. Har bland annat arbetat som testsmakare av djurspillning. En solig dag i barndomen upptäcktes hon nämligen (tillsammans med bruden) sittandes på en gräsmatta i Hultsfred med munnen full av harbajs. Kusin 1 har även ett förflutet som blottare då hon som femåring (även här tillsammans med bruden) visade underbyxorna för en gatumusikant i Västervik. 
 
7. Brudens kusin 2
Pelletsförsäljande Jönköpingsbo. Beviset för att myten om snåla smålänningar inte alls är en myt utan högst SANN! Som barn snålade och sparade kusin 2 så länge och ihärdigt på sina godispåsar att de tillslut kunde K-märkas. 
 




Annonsera här »