Han var ledsen och ropade ett hjärtskärande mammaaaaaaa efter mig.
Han har varit ledsen vid lämning andra dagar också, men då har det mer varit arga tårar av typen nu jädrar klämmer jag i här så mamma får känna att hon lever. Idag var det dock mer ledset gråt.
Som tur är känner jag mig helt trygg med att förskolepersonalen tar hand om lillfis på allra bästa sätt.
Det är verkligen A och O. Förtroende!
nemen lillgubben..
ps. Så gjorde ALLTID jag när jag va liten på dagis..
Dom fick skuldkänslor varje gång
stackas föräldrar
kram på dig
Buhu, jag har redan separationsångest inför att min lille ska börja dagis till hösten. Är rätt så säker på att han kommer älska dagis så framåt och nyfiken på andra barn som han är, men jag oroar mig mer för min egen skull, haha. Det positiva i det hela är väl att barn har en förmåga att vara ledsna och gråta vid lämning men knappt vilja gå hem vid hämtning, dom glömmer ganska snabbt bort varför dom var ledsna när det finns så mycket annat att leka och pyssla med. Och som du säger, förtroende för personalen är A och O, hoppas vi har samma tur på förskoleplats som ni verkat ha :)
Usch kommer ihåg det där! Min lilla har varit supersvår att lämna och blev riktigt ledsen, ledsen länge. Gjorde så ont i mig och jag vet inte hur många gånger jag börja gråta utanför grinden till dagiset! =)
Härlig blogg!! :)
Det brukar ju som tur är gå över ganska fort, när man inte ser föräldern längre :) Förutom hos min första dagmamma, jag grinade när pappa lämnade mig och jag stod kvar på samma ställe och grät när han kom och hämtade mig.. Kan tilläggas att jag rätt snabbt fick byta till en annan dagmamma :)
Andrea: Jag var också säker på att lillen skulle älska föris och det gör han också!
Jag vet ju att personalen ringer om det är ngt eller om han skulle vara otröstligt ledsen, men det är han ju inte utan brukar gråta ungefär 30 sekunder efter att jag har gått (har personalen sagt).
Lycka till med inskolning å allt, kommer gå superbra!
Kramis
Spider
När jag jobbade på dagis såg jag sådana där avsked i kapprummet varje morgon. Tror det var värst för föräldrarna, för jag kan tänka mig att det där hängde med som ett styng av dåligt samvete dagen igenom, medan barnen i sin tur glömde det hela på några minuter och sedan lekte glatt med kompisarna resten av dagen. Sedan kunde det bli samma typ av skådespel när föräldrarna skulle hämta hem sina små pärlor, men då var det för att barnen ville stanna kvar på dagis. Dessa små barn... ;)
Vad jobbigt att lämna den lilla sådär :S
Ser inte fram emot den dagen =/
Måste vara ganska jobbigt att gå när dem är ledsna :/
Varför kan du inte ha honom hemma då? Du gör ju ändå inte så myk på dagarna, du studerar ju inte på heltid o jobbar inte...
Anonym: Varför ska jag ha honom hemma? För min skull?? Eller jag fattar inte? Hur menar du där?
Vår lille trivs ypperligt på förskolan och jag skulle aldrig ta ifrån honom den sociala, roliga och utvecklande biten som föris ger honom. Han går alldeles lagom många timmar i veckan.
Uppenbarligen har du heller ingen aning om vad jag gör om dagarna.
Jag skriver en bok (som jag ska få utgiven via ett förlag), jag bloggar, studerar, startar upp ett nytt projekt (som är hemligt), frilansar för olika tidningar samt har ett fast skrivande för lokaltidningen SN.
Bara för att jag jobbar hemifrån eller inte skriver om alla aktiviteter jag har för mig på bloggen (tro mig jag lämnar ute ganska mycket) betyder inte det att jag släpar benen efter mig direkt. Tvärt om skulle vi behövt fler timmar till lillfis på föris, men eftersom att det går ihop ändå så väljer vi att inte låta honom gå för många timmar.
Jag antar att du menade väl och inte alls menar att kommentaren ska verka så dryg som en framstår :-)
Ha det gott!
/Spider
Skönt att du känner dig trygg med din förskolepersonal! Kom ihåg att separationsångesten hör till! Den är en naturlig del av utvecklingen. Det viktiga är ju att bekräfta barnets känsla av ledsnad och saknad för att sedan avleda.
Personligen blev jag som förskollärare alltid mer oroad av barn som inte visade upp den sidan då och då.
Ja, förtroende är verligen grejen! Första året gick våran på en förskola där vi inte kände nå vidare förtroende, det var jätte jobbigt! Men vad ska man göra. Vi hade tur som fick en plats i stan och vi måste ju jobba! Nu har vi dock flyttat 1 mil utanför Uppsala och bytt dagis, och vi är SÅÅÅÅÅ nöjda! Känns så himla skönt att veta att hon har det bra hela dagarna. Ända jobbiga är att de är tre tjejer (såklart) som inte kan leka just tre, så de blir konflikter hela tiden. Shit vad tidigt de ska börja med allt nuförtiden ungdommarna. ;-)
Tror den anonyma personen att du lämnar din son på dagis och sedan åker hem och inte gör så mycket och rullarna tummarna tills det är dags att hämta igen?
Tror personen att du har din son på dagis mer än ni behöver? Vilken förälder har det?
Otroligt konstig kommentar.
Jobbar på förskola själv och det är många föräldrar som har barnen där när dom inte behöver. Man tror alla är ärliga men så är det inte. Jag tvivlar inte på vad Spider gör hemma. Men det finns många föräldrar som man undrar varför dom skaffar barn när dom inte vill vara med dom. Föräldrar kan ha semester eller vara lediga eller har dom längre fast dom inte jobbar så länge som det står tex. U name it....Många föräldrar sitter faktiskt hemma och rullar tummarna av olika skäl utan att barnen är där haha Spider är ärlig så henne tvekar jag inte på!
Mia: Haha men herregud är det så?? Fy vad hemskt det låter!
Som jag skrev ovan skulle vi tvärt om behöva ha vår son några fler timmar än som det är nu, men vi pusslar ihop det ändå för vi vill ha tid tillsammans med varandra och våra vänner!
Dessutom känner jag av ngn anledning att det är "pinsamt" att be om fler timmar när jag tex får ett frilansjobb, trots att jag faktiskt då är berättigad till det.
Inte för att förispersonalen skulle säga nej, för dom är otroligt flexibla med tiderna, utan för att det känns som att jag "krånglar", hehe. Även fast jag vet att jag inte gör det.
Jaja, vad skulle jag säga nu då? Jag vet inte alls längre, haha. Det blev svamligt det här.
Jag blev nog mest irriterad att ngn tror att jag inte gör ngt om dagarna och lämnar min son på föris trots att jag inte behöver ungefär. Men strunt samma, det var säkert inte så illa menat.
Ha det gott tjejer!
Kramis
Moa
Jotack, det tog Adam 4 månader att börja "springa" i in på dagis. vilja vara på dagis, bli helt uppspelt att höra ordet dagis ect.
18