Spiderchick

2020
2020.
 
Ett sugigt år på många sätt. Men också ett år med många glädjeämnen.
 
Här kommer några ljuspunkter:
 
I januari stod vi ett fönster och inväntade släktens nytillskott. 
 
 
 
 
Tänk att den lille nyfödde snart är ett år? Wow! Faster älskling <3
 
I februari tog jag pressbilder inför boksläppet. 
 
 
 
 
 
Jag pluggade sista terminen på min skrivkurs och började bli less på pluggandet. Jag råkade dessutom hamna i en feedback-grupp där stämningen var rejält o-peppig. Jag fick respons i form av en sågning och det gav mig både ångest och tvivel. Tack gode gud att det var mitt andra plugg-år, att jag våren innan hade fått uppleva en grupp med generös och trevlig stämning och att jag redan hade skickat in mitt manus till förlag, annars hade jag aldrig vågat tro på mig själv. 
 
 
 
 
I slutet av februari åkte vi på vår första skidsemester. Succé! 
 
 
 
 
Sen blev det mars och corona slog ner som en BOMB. Eller mer korrekt - corona slog ner som ett virus. Toalettpapper försvann från hyllorna i en hastighet vi aldrig tidigare sett maken till och folk bunkrade pasta och konserver. 
 
Jag tog bunkringen med ro men blev orolig för mina jobbuppdrag. Jag och Matilda ringde varandra och ömsom skrattade åt eländet, ömsom grät. Jag sökte 6-7 olika utbildningar utifall hösten skulle leda till färre uppdrag, eller inga alls. 
 
Med facit i hand vet jag att allt löste sig, eftersom information alltid är viktig och kanske extra viktigt i en kristid. Våren innebar ändå många förändringar, en del bra, andra tråkiga. Avboka vår bilresa till Kroatien fick vi göra. Tråkigt. Men den resan finns kvar. 
 
Till sommaren släppte restrektionerna, smittspridningen gick ner och vi åkte till Båstad.
 
 
 
 
Det blev en fin sommar, trots allt och trots försiktigheter. 
 
I augusti var semestern över och jag fick veta att Matilda skulle vidare till en anställning. Say woooot?! Våra sju år tillsammans som kollegor var över. Det kändes vemodigt. Och samtidigt helt rätt. Matilda skulle utvecklas i en ny roll och jag fick lov att utvecklas självständigt i en ny-gammal roll. Det har varit jättebra för oss båda och vi hörs nästan varje dag ändå. 
 
Sen blev det äntligen september och datumet jag väntat på i ett år.
 
 
 
 
Tjohoooooo!
 
Man ser min taggade lätt hytseriska blick på bilden ... Hehe. 
 
Under hösten har respons trillat in och det har till 99,9% varit bättre än jag vågat hoppas på. Den här recensionen värmde! Speciellt eftersom den berömde mitt språk, eller prosa som man säger i litteraturvärlden hehe. 
 
 
 
 
I september vågade jag mig också på att ha en liten men naggande god releasefest för mina närmaste.
 
 
 
Jag fick så mycket champagne att jag fortfarande har kvar flera flaskor. Då har hösten ändå krävt en del bubbel ... 
 
Under hösten har jag också skrivit som en iller på Vera Svanson 2, som släpps i vår. Glad och stolt att förlaget ville signa en bok nr 2 innan ettan var släppt. Jag hoppas på många fler böcker om Vera Svanson eftersom jag har så innerligt roligt när jag skriver om henne. Vi får se. 
 
Under hösten hann vi med att åka ännu en vända till Båstad. Vårt nya häng, tydligen? Vi trivs så himla bra där.
 
 
 
 
Sedan har vintern inte bjudit på så mycket mer eftersom vi mest har hållt oss hemma och knappt träffat någon. Jag har jobbat massor och försökt att anpassa mig till en ny annorlunda vardag, som de flesta av oss. 
 
Ett roligt men också väldigt konstigt år. 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress