
Inte saker jag alltid fått höra, men apropå att jobba hemifrån. Min pojkvän tycker att det är värdelöst att vara på kontoret, för "alla vill prata hela tiden och jag får aldrig något jobb gjort". Jag tror förvisso att en hel del av de där samtalen är jobbrelaterade, men han menar väl att han inte får det han hade planerat att göra jobbmässigt gjort... Och det är klart, om man har varit utbränd och blir störd titt som tätt misstänker jag att det är ganska svårt sen att komma tillbaka till tråden man var på igen. Så EN bra sak med pandemin, att folk som blir mer effektiva och mår bättre av att jobba hemma och har chefer som vägrar förstå det plötsligt får ett bättre arbetsliv...
Jag började jobba hemifrån pga covid, och måste säga att jag får mera arbetsuppgifter gjorda. Jag känner pressen av andra som kanske tror att man dricker kaffe och pysslar i huset i stället för att arbet
a.
”Du som är journalist”...
- du borde skriva om det här.
- då vet/kan du detta.
- jag har en granne som är arg på kommunen. Kan du skriva om det?
Typ så. 😒
Jobba hemma-repliken får jag ofta, fast förklädd till "vad duktig du är som jobbar hemma, själv skulle jag inte få nåt gjort, jag skulle bara tvätta och städa och diska". Ditt svar på tal bra, får jag låna det?
"Jaha...är du allmänläkare? Men vad ska du specialisera dig till?" Allmänläkare = specialist inom allmänmedicin, fem års utbildning utöver läkarutbildningen. Thank u very much!
Jag har med fått sadla om och arbeta hemifrån.
Känner att det är svårt med disciplinen ibland.
Har man ett rent hem från början så blir det bättre arbetsro
Två saker. 1- jag hade dreads i sju år. Då antog alla, högt yttrade alltså, att jag varken åt kött, skötte inte min hygien, lyssnade på reagge (och inget annat!), gick inte i något annat än haremsbyxor, att min sambo skulle vara likadan OCH att jag såklart också rökte gräs. Ingenting stämde. 2- vi fick nyss vårat andra barn (eller i slutet på maj hehe), ca 1 år & 2 månader efter vårat första och när jag träffar främlingar på mina promenader med de & vi stannar och pratar lite så måste de alltid förklara FÖR SIG SJÄLVA typ att vi har fått tätt. För alla vill såklart veta åldersskillnaden. Som om de känner sig triggade av att vi har fått tätt & uppenbarligen inte vet hur ett barn blir till och måste alltid säga något i stil med "ja det är lika bra att passa på" eller "ja det kommer de ha glädje av sen" haha. Kul inlägg!! =)
Jag har fyra barn och alla frågar hela tiden om det är samma pappa till alla. Det är det, men det är ändå en sådan otrevlig och närgången fråga.
”Är du sur?”. Har fått höra detta HELA mitt liv, alltid fått kommentarer från lärare på kvartssamtal fr o m typ lågstadiet. Grrr. Nej, jag är inte sur jag ser bara ut såhär när mitt ansikte är avslappnat. Stick o brinn. Fasen, nu blev jag ju sur på riktigt 😂😂
"Ska du ha tvillingar? Det skulle min mamma med ha, men en dog vid födseln [eller annan horribel fakta om tvillinggraviditet]." Tack, precis vad jag ville höra.
"Åh, är det tvillingar?" Nej, gud nej, jag hittade en till unge på parkeringen och tänkte att hon såg ganska lik ut min andra så hon fick också hänga med ...
"Tre barn? Då har du det du gör." Ja, tack. Det hade jag redan efter första.
"Egen firma, men det kan väl aldrig gå runt?" Tack för förtroendet.
"Du som är så utåt och oblyg kan väl [insert valfri grej för många människor]." Mhm, är den mest introverta och blyga människan jag vet, men det fattar aldrig någon för de möter mig i något sammanhang jag är bekväm i.
Bah, såna här rants skulle kunna hålla på för alltid.
Dina marsvin? Du menar väl dina barns? (Nej jag har inga barn).
Jaha jobbar du som sjuksköterska? Du, jag har ett utslag/konstig prick/sned tå/kluvna hårtoppar/etc tror du det är något farligt? Eller behöver jag söka vård för detta?????
"Jaha du är vegetarian? hur får du i dig protein?" (gärna följt med typ "soyakorv är ju så äckligt.."
13