Spiderchick

Funderingar från en bloggare
Godmorgon kära vänner! 
 
Jag måste erkänna - jag funderar. 
 
Jag tror att jag har kommit till en punkt då jag känner mig ganska färdig med bloggandet. Det har ingenting att göra med att jag inte tycker att det är roligt att skriva längre. Jag älskar att skriva! Det är vad som har drivit mig under alla år, att skriva och bli läst. Jag kommer aldrig glömma den pirrande känslan i kroppen när jag förstod att det fanns något som hette blogg och att jag där kunde publicera mig själv. 
 
Men de senaste två åren har jag hittat en annan typ av skrivande. Det skönlitterära. Där kom den pirrande känslan tillbaka. Att kliva in i en text och hitta på. Vad som helst kunde hända, det behövde inte vara sant. Det var otroligt befriande! Det spelar ingen roll om de texterna blir lästa av andra eller bara ligger kvar i min dator, jag mår bra av att kliva in i det. 
 
Helst hade jag förstås både bloggat och skrivit berättelser. Men då kommer tiden in. Tiden är begränsad, speciellt efter att Matilda bytte jobb och mitt jobb blev ... Mer. Den lediga tid som blir över vill jag lägga på att skriva skönlitterärt. Varje gång jag känner mig obligerad att uppdatera bloggen upplever jag att det tar tid från något annat jag hellre vill göra. Jag har liksom inte det där drivet i mig längre. Drivet har skiftat över till något annat. 
 
Dessutom blir barnen större, ännu mer sina egna personer och jag känner respekt för deras integritet och privatliv. Jag har inte samma lust att häva ur vår vardag och dela med mig. 
 
Ja det är helt enkelt flera komponenter som gör att jag känner mig ganska färdig. 
 
Men.
 
Jag vet bättre än att bara lägga ner. Efter 13 år med blogg vet att lust kommer och går. Sidan kommer finnas kvar. Men det kommer bli glesare mellan inläggen. Kanske kommer det mest handla om mitt skrivande? Eller något annat? Kanske skapar jag en ny sida med inriktning på mitt skrivande jag. Jag vet inte än.
 
 
 
 
 
Jag skriver det här för att jag är en person som inte gillar att låta saker rinna ut i sanden. Jag vill gärna sätta ord och sätta ramar. Jag har också respekt för alla er som klickar er in här. Jag tycker om er så mycket! Allihopa. 
 
Så nu vet ni.
 
Medan jag funderar kan ni förstås umgås med mig på instagram.
 
Så hörs vi när jag landat i tanken. Jag lovar att jag kommer låta er veta när jag tänkt klart.
 
 
E

Det jag kommer sakna mest är "listar och punkterar"
De inläggen får mig att fnissa mest :)

Mvh
Läsare sedan 200X x=9 ? eller kanske 8?

Helena

Har följt dig länge och har full förståelse för dina tankar! Det har också märkts lite på sistånde, kanske framförallt för att det varit ungefär samma inlägg i text och bild från instagram. Vilket självklart är heeeelt okej och gör mig lite glad för eftersom du är kvar på insta så försvinner du inte helt 🙂 Och heeeerreeeguuud, det är ditt liv! Vill du släppa det helt så bah gör, men du skulle vara saknad ❤️

Klara

Fullt förståeligt men tråkigt! Uppskattar verkligen att du inte bara "försvinner" utan faktiskt berättar hur det ligger till. Vi är så många som tycker om dig och har följt dig länge! :) Och så håller jag tummarna i hemlighet för att du kommer på att du ändå vill skriva lite då och då... Tycker att det inte minst har varit himla kul att följa din gryende författarkarriär de sista åren, och känner mig personligen MALLIG över att du skrivit en så bra och rolig och framgångsrik bok (orimligt att vara stolt över någon man inte känner, jag vet, men ändå mysigt på något vis!). Ta hand om dig!

Svar: vad gulliga ni är. TACK! :)
Spiderchick

Alexandra

Din blogg var den första jag började läsa när jag gick i sjuan! Året var väl 2008. Jag och mina två bästa kompisar hittade dig i typ Frida och började läsa din blogg tillsammans och diskuterade den varje gång vi sågs, om din graviditet och alla roliga listor och allt vi tyckte var så spännande och roligt när vi själva såg fram emot att flytta hemifrån och bli vuxna. Fortsatte läsa din blogg när allt tog fart kring bloggare och man hade en lista på ett 20-tal olika man följde slaviskt. Sedan blev jag vuxen tillslut, flyttade långt hemifrån och skalade ner antalet bloggar runt 2013, tänkte att jag skulle sluta läsa bloggar helt för det kändes barnsligt och förlegat men ungefär 5 st höll jag fast i och din var såklart kvar, fortfarande en favorit. Sedan flyttade jag till Stockholm, började jobba och hade så fruktansvärt tråkigt och ensamt. Vuxenlivet var skit faktiskt. Satt på toa på jobbet ibland en timme i sträck och läste bloggar på mobilen, drömde mig bort till något annat, att ha en familj att komma hem till kanske. Skrattade mycket åt din blogg, fortfarande då! Och nu är det 2021 och jag har landat, har ett jobb som är roligt och en bra lön och massa kompisar här i stan och en pojkvän som jag skrattar så mycket med. Och nu glömmer jag nästan bort bloggarna ibland, det kan gå veckor innan jag går in i mitt lilla flöde av de där 5 jag fortfarande följer. Dina inlägg är de första jag klickar på och som jag ser mest fram emot att läsa, för det är så tryggt och välbekant och mysigt för mig som har följt dig och läst vartenda ord du skrivit sedan 2008. Så knäppt. Om vi skulle mötas på gatan skulle jag inte ens säga hej, för jag känner ju inte dig, men ändå har jag nog haft tätare och längre kontakt med dig än jag haft med någon annan person i mitt liv...? Så oootroligt märkligt, men hur viktig har inte din blogg varit för mig???? Jag har inte ens reflekterat över det.

Tänkte kryssa ner det här inlägget med känslan "livet går vidare" men var TVUNGEN att lämna en rad om hur mycket du och din blogg har betytt för en sån vane-rutin-trygghetsknarkande människa som jag. Tycker det är toppen att du fokuserar på det skönlitterära!!

Svar: åh vad fint <3 Fick en tår i ögat nu. Faktiskt svårt för mig att greppa vilken RESA det har varit med den här bloggen. I mer än tio år. Vad jag har utvecklats, och vad ni som läser har utvecklats. Galet och fantastiskt och roligt och ... ja jag har ju ÄLSKAT den här platsen så mycket. Jag har hållit er sällskap och ni mig. Tack snälla för att du skrev!
Spiderchick

teruko

Fullt förståeliga tankar! Trist för oss läsare förstås, men om du uppdaterar instagram som du gör nu, så är det en toppenbra ersättning.
Har följt dig i säkerligen mer än 10 år och vill inte drabbas av total abstinens... :-)
Tack och lycka till med dina val!

Nea

Vilken fin kommentar av Alexandra! Jag har följt dig sedan sommaren innan din stora pojk föddes. Jag har också läst allt och vissa inlägg många gånger. Din sida är den första jag öppnar varje dag. Vet chocken o ledsamheter jag kände förra gången du sa att du skulle sluta blogga. Men då hittade du tillbaka till min stora glädje.

Jag förstår att livet ändras. Relationer ändras. Vi ändras. Men Moa tack så mycket för alla fina inlägg. Både humoristiska, tänkvärda, tokiga, familjeinlägg o allt annat. Jag älskar "låt mig punktera förloppet".

Tack, hoppas du finner glädje o lycka i allt du väljer att syssla med i framtiden. Hoppas dock fortfarande på nåt inlägg då o då.

Kram (får det faktiskt bli, för du känns som en vän) från Nea i Göteborg

Svar: kram tillbaka :)
Spiderchick

Therese

Förstår att du vill ägna dig åt det som ger dig mest glädje. Och hoppas du även kommer att skriva en vuxenbok en dag. Även om jag själv även gillar barn- och ungdomsböcker. Men kommer att sakna din blogg som är en av de få jag följer och har gjort så länge. Man blir alltid glad av att läsa här om vardagliga saker och underfundigheter. Det har blivit många fniss. Egentligen vet jag inte så många andra bloggar som är som din. Om nån vet tipsa gärna. Jag gillar Egoinas och Sandras. Så det är lite den stilen jag gillar.
Lycka till med allt. Och du ska veta att din blogg har givit mig mycket glädje. 💖

Svar: Jag hoppas också att jag skriver en vuxenbok någon dag, hehe. Tack snälla! <3
Spiderchick

Delia

Man måste följa det man känner, så är det ju bara! Jag är som alla andra här så glad för din skull för allt du lyckats med de senaste åren, vi följer dig med glädje och gör såklart det oavsett forum (och tidsintervall på inläggen)! Men din blogg är en av mina absoluta favoriter, just pga ditt språk och din humor. Dina listor om knäppa vardagshändelser är helt fantastiska. Din blogg är i de perioder jag mått sämre självförtroendemässigt den enda jag klickat mig in på, just för att här finns bara glädje, ingen hets eller ångestframkallande content. Så jag vill tacka dig för det och för bloggen som jag följt sedan... 2010-11 nånstans? Du har gett mycket till många. Men återkom med ett beslut som känns rätt för just dig <3
Kram från en läsare :)

Svar: Finis, vad gullig du är 🤍
Spiderchick

Linnea

Tråkigt för oss men kan verkligen förstå dig! Håller tummarna för någon sorts fortsatt skrivande från dog, jag hade gärna läst mer om skrivande om du får feeling!

Anonym

Har följt dig sedan 2009 då jag hade en liten spädis som var vaken mer än sov en period. Så många nätter och arla morgonstunder jag suttit och fnissat till dina texter! Tack för sällskapet ❤️

Nu sitter jag och mitt yngsta barn en 8-åring

Anonym

Ooops råkade skicka innan jag var klar. Jo nu sitter jag och min 8-åring och fnissar till din bok tillsammans 😊.

Svar: Fint ☺️❤️
Spiderchick

Ida

Halloj! Klart som korvspad att du ska leva ditt liv! Tack för allt! Hälsningar Ida

Anonym

Så fint att du följer ditt hjärta! Givetvis jättetråkigt att inte kunna följa dig kontinuerligt men jag är säker på att vi kommer att få se mer från dig;). Minns att jag tidigt tänkte att du hade kunnat skriva barn- och ungdomsböcker och att jag tidigt blev så otroligt imponerad över hur du får ner humor i skrift. Jag menar, många människor är ju roliga men det är ju en helt annan femma att kunna skriva humoristiskt. Stor kram till dig och ett stort tack för alla tänkvärda, roliga inlägg du gjort genom åren. Du verkar vara så klok också, och det är ganska ovanligt tycker jag:)

Svar: Tack snälla ❤️
Spiderchick

Maria

Jag har läst dig sedan hösten 08. Var det då du började?
Hade gått på college i 4 år för att spela basket. Spelade sen en säsong i spanien som heltidsproffs och hade mkt dötid då. Jag började blogga lite själv för vänner och familj där hemma om livet i spanien och hittade dig på topplistan hos blogg.se och blev glad över att se en fellow från skövde som bloggade så kul.
Har följt dig och Egoina sen dess. Ingen annan har jag följt kontinuerligt under så lång tid. Precis som många andra redan skrivit så har jag alltid uppskattat det vardagliga och din humor. Aldrig fokus på yta såsom många influencers tyvärr gjort och fortfarande gör. Förstår att du inte orkar med det längre, du har hållt på länge. Jag hoppas du orkar med lite till, mest för att det skulle kännas konstigt om du slutade helt.
Oavsett ska du göra vad som känns bäst för dig själv. Många kramar och tack för all underhållning genom åren

Svar: 😊❤️❤️
Spiderchick

Johanna

Åh <3 Tråkigt för mig/oss men förstår det. Det hade varit väldigt roligt att få följa ditt skrivande. Det hade varit spännande att få följa! <3

Hanna

Åhh vad tråkigt, men förstår verkligen. Din blogg har varit min favorit ända sedan Crazypill. Ser fram emot att följa dig på Instagram och i böckernas värld <3

sandra ledin

Allt som har en början har ett slut, som det heter ;) Helt förståeligt och oavsett hur du väljer att göra så tror jag nog att alla dina läsare stötar dig. Du är född att skriva och berätta historier. Så helt klart att du ska lägga din tid på det <3
Tackar för alla år du bjudit på här inne och jag ser fram emot fler spännande böcker från dig <3

Svar: Tack snälla ☺️❤️❤️
Spiderchick

Denise

Åh vad tråkigt att läsa! Efter att ha varit med från start och följt dig länge känns det tråkigt att skiljas 😄 jag har som många andra förut läst mängder av bloggar men sedan 4-5 år tillbaka är det bara din och Egoinas blogg som jag klickar in mig på. Du kommer lämna ett tomrum i bloggosfären.
Önskar dig all lycka 💖

Anonym


Nämen ojoj slut på en era isåfall! Läser alltid din blogg och har uppskattat och uppskattar den såååå mkt! Stay you vart du än härjat framöver! Du är grym.

Rebecca (utan lilla J)

Modigt! Lyssna inåt.
Härmed går min bloggläsarepok också i graven, då din blogg varit den enda läsvärda.

Ser fram emot mer böcker. Kan redan se samlingen med 15 olika "Vera" i bokhyllan när jag blundar och drömmer.

Svar: 😘😘
Spiderchick

Ida

Jag vill också bara skriva tack för att jag fått läsa!

Johanna

Men ååh vad jag kommer sakna din blogg, har läst den sedan jag var 18 tror jag. Alltid varit med favorit 😍

Elsie

Förstår och respekterar ditt beslut. Älskar ditt sätt att skriva och din blogg är en av de få bloggar jag klickar in mig på. Tack för Förstår och respekterar ditt beslut. Älskar ditt sätt att skriva och din blogg är en av de få bloggar jag klickar in mig på. Tack för alla skratt ❤️ skratt ❤️

Anonym

Ååh ❤️ jag har följt dig sedan du var gravid med första barnet och har aldrig blivit uttråkad. Din blogg mår man bra av!! Med det sagt förstår jag dig precis och kommer självklart fortsätta följa dig och köpa varje bok du släpper. Är jag creepy nu? Kanske. Men jag gillar verkligen ditt sätt att skriva på, oavsett format! 😊

Pernilla

Förstår ditt inlägg men blogginlägg som skrivs av tvång blir aldrig särskilt roliga... För någon. Du ska ju följa ditt hjärtas röst! Tänk vilken fin skönlitteratur vi bloggläsare har att se fram emot? Kanske kan du göra bloggen till något annat? Ändra riktning mot ditt skönlitterära skrivande, någon gång i bland, utan tvång? Räds inte vad du förändrar, se möjligheterna i att du har denna plattform! Många som drömmer om att utveckla sitt skönlitterära skrivande skulle avundas dig. Att du redan har denna mediala kanal. Jag tänker att det behöver ju inte vara "allt eller inget"? Du har ditt eget svar just i inlägget. Du behöver inte "vår" bekräftelse. 💕💕💕
Puss å kram!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress