Spiderchick

Funderingar från en bloggare
Godmorgon kära vänner! 
 
Jag måste erkänna - jag funderar. 
 
Jag tror att jag har kommit till en punkt då jag känner mig ganska färdig med bloggandet. Det har ingenting att göra med att jag inte tycker att det är roligt att skriva längre. Jag älskar att skriva! Det är vad som har drivit mig under alla år, att skriva och bli läst. Jag kommer aldrig glömma den pirrande känslan i kroppen när jag förstod att det fanns något som hette blogg och att jag där kunde publicera mig själv. 
 
Men de senaste två åren har jag hittat en annan typ av skrivande. Det skönlitterära. Där kom den pirrande känslan tillbaka. Att kliva in i en text och hitta på. Vad som helst kunde hända, det behövde inte vara sant. Det var otroligt befriande! Det spelar ingen roll om de texterna blir lästa av andra eller bara ligger kvar i min dator, jag mår bra av att kliva in i det. 
 
Helst hade jag förstås både bloggat och skrivit berättelser. Men då kommer tiden in. Tiden är begränsad, speciellt efter att Matilda bytte jobb och mitt jobb blev ... Mer. Den lediga tid som blir över vill jag lägga på att skriva skönlitterärt. Varje gång jag känner mig obligerad att uppdatera bloggen upplever jag att det tar tid från något annat jag hellre vill göra. Jag har liksom inte det där drivet i mig längre. Drivet har skiftat över till något annat. 
 
Dessutom blir barnen större, ännu mer sina egna personer och jag känner respekt för deras integritet och privatliv. Jag har inte samma lust att häva ur vår vardag och dela med mig. 
 
Ja det är helt enkelt flera komponenter som gör att jag känner mig ganska färdig. 
 
Men.
 
Jag vet bättre än att bara lägga ner. Efter 13 år med blogg vet att lust kommer och går. Sidan kommer finnas kvar. Men det kommer bli glesare mellan inläggen. Kanske kommer det mest handla om mitt skrivande? Eller något annat? Kanske skapar jag en ny sida med inriktning på mitt skrivande jag. Jag vet inte än.
 
 
 
 
 
Jag skriver det här för att jag är en person som inte gillar att låta saker rinna ut i sanden. Jag vill gärna sätta ord och sätta ramar. Jag har också respekt för alla er som klickar er in här. Jag tycker om er så mycket! Allihopa. 
 
Så nu vet ni.
 
Medan jag funderar kan ni förstås umgås med mig på instagram.
 
Så hörs vi när jag landat i tanken. Jag lovar att jag kommer låta er veta när jag tänkt klart.