Spiderchick

Nissedörr
Jag har aktivit undvikit allt vad paketkalenderar och nissedörrar heter till mina barn under december. 
 
Jag tycker att:
 
1. Jag har redan massor att ordna med vad gäller traditioner och bak och pyssel och gran och stjärnor och stakar och ljus och tomten och hans moster.
 
2. Det är ORIMLIGT framför allt ur hållbarhetsperspektiv att ungarna ska få 24 klappar redan innan julafton. Jo jag vet, de flesta ger sina barn strumpor och hårspännen och klistermärken och suddgummin och sådant där. Men hemma hos oss skulle allt sådant genast ligga och skräpa någonstans. Ovärt och icke hållbart, med andra ord. 
 
Men. 
 
Nu kommer det ett men
 
Åttaåringen har under denna månad fått nys om konceptet Nissedörr genom kusinen och kompisar. Och plötsligt, i förrgår, önskade han sig inget mer i hela världen än att också få en Nissedörr.
 
Jag drabbades genast av extremt dåligt samvete för att jag inte redan har erbjudit detta på eget initiativ. Samtidigt som jag vet att jag inte behöver ha dåligt samvete. Men när barnet nu uttalat bad om det så kände jag att det klart att vi ska lösa en Nissedörr. Eller nej nej. Jag kände att det klart att pappan ska lösa en Nissedörr. Jag ser generellt sällan pappor lösa Nissedörrar och paketkalendrar och julbak och pyssel och myspys. Eller har jag bara missat något?
 
Min man fixar i och för sig granen och handlar alla barnens klappar. Det är han bäst på, så jag ska inte förringa hans juliga instatts, men jag kände ändå att det vore lämpligt att han höll i Nisse-busen/uppdragen. För det är ju vad konceptet Nisse gör under december, busar och ger uppdrag till barnen (exempel här). Kanske lämnar någon julklapp.
 
 
Vår nisse har smulat med bröd och mjöl utanför sin dörr. Slarver!
 
 
– Absolut, sa min man. Då fixar jag något bus. 
– Något? sa jag. 
– Ja något. 
Varje dag fram till jul gör Nissen buss. 
– Va ... Va ... Varje dag? stammade min man och såg plötsligt svettig ut. 
 
Japp. Hehe. Eller, man gör ju vad man orkar såklart. 
 
Första buset var i alla fall en väldigt eh ... Speciell målvakt i åttaåringens hockeymål. Hihihihi.
 
 
 
 
 
Nu ser både mamma och barn fram emot resterande december.